En ganska typisk onsdag...

...har det varit idag. Den inleddes med att jag rände runt och letade efter ett häfte med stickmönster. Jag visste att jag haft det senast igår, och det borde ligga vid a) min stickfåtölj, eller b) en annan fåtölj, eller möjligen c) på mitt sybord. Nu var den lille rackarn puts väck. Jag letade. Lyfte på högar. Tittade under fåtöljerna, men det enda som mötte min blick var lite lagom tussar efter Huliganen som fäller som en tok för tillfället. Jag meddelade maken att häftet var väck, och om han skulle få syn på det skulle han kasta sig över det som en kobra och lägga det på mitt bord. - Ållrejt, sa maken medgörligt med tankarna långt borta på Krognos-ätten och dess görande och låtande på medeltiden. Det är ju svårt att fokusera på mer än en sak, det får man förstå.

Sen cyklade jag till jobbet och kramade en karl, en som inte var maken! Ja det kan till och med hända att jag pussade på honom. Eftersom jag är en ärlig själ meddelade jag maken när vi sågs till lunchen att jag fraterniserat med andra män. - Jahaja, sa maken, - var Axel på jobbet? Och jo det hade han varit. 6 månaders stabil, knubbig och glad bebis, såklart det behövdes såväl kramas som pussas! Fast först skulle han äta mosad banan fast därefter frågade jag listigt pappan om han inte skulle ha kaffe och innan någon annan hann agera knuffade jag undan pappan och tog över Axel. Axel tyckte mycket om mina örhängen som är långa och dingliga, jollrade artigt och hoppade jämfota i mitt knä. Ibland är det trevligare än annars på jobbet får jag säga.

När jag kom hem från jobbet var det mörkt och tyst och tomt, men strax därefter kom mitt eget Kinderägg valsandes in genom dörren; tre saker i en och samma mansperson det måste ju vara bättre än vilket Kinderägg som helst? Förvärvsarbetare, pensionär och student i en och samma förpackning. Dock ej av choklad, just där är det kanske ändå bättre med Kinderägg.

Just nu lagar Kinderägget mat till mig, det doftar gott av paj från köket och jag är så himla belåten för jag har hittat mitt stickhäfte! - Var låg det? undrade maken intresserat och jag fick lite motvilligt erkänna att det låg rakt fram på mitt sybord. Fast jag hade råkat lägga lite andra saker ovanpå. Så egentligen var det inte alls väck, den enda som var lite väck var nog jag.