Nya städrutiner

Ingen kan beskylla mig för att vara städfascist. I synnerhet inte om man genomskådat mina kreativa städningslösningar genom att oförsiktigt öppna slumpmässigt vald garderobsdörr.

Men maken och jag är ändå rätt så lika i det att vi gillar att ha någorlunda ordning omkring oss. Sen har vi olika hangups; maken är besynnerligt förtjust i att alla köksluckor och dito -lådor ska vara stängda.*) Jag gillar när diskbänken är avtorkad och smulfri.

Nu har vi ju det ganska så behagligt i så måtto att vårt hem är tämligen småbarnslöst och att vi inte längre har fritt inblås via köks- och ytterdörr av allt grus och löv och skräp som dräller runt på marken. Fast böcker ska städas undan. Garner ska plockas upp och läggas i högar. Damm ska nödtorftig undanskaffas och dammsugaren ska valsas runt med. Och hur kul är det egentligen? Inget lyckoelixir, det kan man inte påstå. Inget man vill tillbringa sin helg med att göra. Inte fredagar heller - alltså städar vi på torsdagar efter en väl inprovad metodik, maken och jag. Den ena dammsuger och den andra plockar undan, städar toa och kök, och nästa vecka byter vi. Det tar mindre än en timme och sen när den saliga stund infinner sig att man cyklat hem från jobbet på fredagen, ja då är det klart och man kan komma i veckoslutsmood direkt! Smart, om jag i all blygsamhet får säga det själv.

Men nu har vi faktiskt skruvat åt det ytterligare, höjt nivån, snäppt upp klokskapen! Sedan vi flyttade in till centrum avslutar vi torsdagarnas betungande slit och släp med att därefter gå ut och äta, dricka ett glas vin och njuta av att det nästan är helg. Och det, ja det är faktiskt ännu smartare, det är faktiskt genialiskt!

Nu hinner jag inte blogga mer, nu ska det dammsugas. Och sen ska vi ut.

*) Det slår mig nu att denna fäbless för stängda luckor kan bero på att maken alltför ofta fått mina i all hast "undanstädade" prylar i nyllet när han utan att tänka sig för råkat öppna fel skåp.