Kandidaten

Det börjar ju närma sig Nobelprisdags och jag vill härmed officiellt påtala att jag har en stark kandidat. Jag vet inte riktigt i vilken kategori, men den som kom på det där med crock-pottan, den var ett sant geni! Så han/hon/den/det borde kunna få såväl fysik- som kemi- som matematikpriset tycker jag nog. Inget knussel!

För det är måndag idag. En måndag som känns som den första riktiga höstdagen och dessutom en måndag som inleddes med ett tandläkarbesök. Ja, jo, jag har en trevlig tandläkare, det har jag. Men det finns roligare saker man kan ägna sig åt det första man gör på morgonen. I all synnerhet som man upptäcker när man är halvvägs dit att man i ren distraktion håller på att cykla till vårdcentralen i stället för tandläkaren. Då vill det till att man kan trampa raskt på pedalerna. Fast lite motion lär ju vara nyttigt sägs det.

Efter en sån dag är det väldigt skönt att komma hem till det hem där crock-pottan puttrat på hela dagen och duka fram en mustig höstgryta. Det ger ett försonande skimmer åt denna måndag. I all synnerhet som det i kylskåpet finns en mycket liten, men dock, äpplepajsbit kvar sedan vi hade makens danska släkt på besök igår. Det känns som den här dagen nog slutar lite bättre än den började.