En tisdagskväll i februari

Faktiskt sista tisdagskvällen i februari och bara det gör en ju tämligen belåten. Snart är det mars! Och mars, det är en vårmånad. Ja, det kan snöa fortfarande och vara kallt och eländigt om man har otur, men det är ändå VÅR. Men medan vi nu väntar på detta saliga tillstånd så kan man ju undra vad man gör en tisdagskväll?

Man kan titta på liljorna som slår ut och tycka att de är fina - men ändå känna sig lite lätt tveksam till doften? Vad är det för fel på syrendoft, till exempel? Eller rosor? Skulle man inte kunna tänka sig att liljorna skärpte till sig lite och luktade lite mer ros och lite mindre armsvett?

Huliganen funderar på problemet, det syns ju. Se så eftertänksam han ser ut. Det kan möjligen vara så att han mest funderar på hur han ska kunna klämma ur sin matte en extra godbit också. Ska jag vara helt ärlig tror jag inte att han bryr sig så mycket om blommor.

Maken, ja han jobbar för fullt. Där tänks det minsann också, förmodligen djupa och akademiska tankar. Tror jag. Så då vågar man inte störa, tänk om man liksom avbryter en arkeologisk spetsfundighet så att maken kommer av sig och den aldrig kommer en kunskapstörstande omvärld till godo?

Utan att störa maken tassar jag bort till burspråket och tittar ut över Lund i skymningen, medan jag funderar på hur fint det kommer att bli när våren och grönskan kommer.

Man blir ju lite hungrig av att stå där och glo, så jag traskar ut i köket och lagar svampsoppa. Hunden får torra kulor i sin skål och det tycker han är lite snålt, men eftersom han omsorgsfullt prickade hallmattan tidigare idag när han hade lite tjall i kistan och behövde vomitera så blir det ingen svampsoppa till honom. - Tough luck, säger jag till honom och slevar i mig soppan själv. Ja maken fick ju också såklart, det hade känts lite småsnålt annars.

Så ungefär går det till den sista tisdagskvällen i februari i Huliganhemmet.