eller Nära skjuter ingen hare
Tja vad kan man säga? Man kan le lite filosofiskt och smått förläget säga "hoppsan, där gick det visst lite för fort". Eller också kan man säga "#¤!!%&?=)!!! skit!!!
Så går det när man har kraftigt inflammerade muskelfästen kring knäet och inte riktigt är tillräknelig.
Och på tal om det så är det också något som får feministen inom en att vakna med ett rytande; när jag biter sönder en tand så tycker tandläkaren att jag ska vänta i två veckor. När maken gör samma sak (två gånger dessutom!) så får han en tid inom två timmar samma dag. När jag försöker få en läkartid tillbringar jag 18 + 22 + 52 minuter i olika köer innan jag får besked att, nä du är inte välkommen, försök imorgon igen. När maken mår skruttigt rullas röda mattan ut och personalen flockas för att ta emot honom (vilket han i och för sig är värd).
Alltså, vad är det här? Och nu med mansöverskott och allt så ska man väl vara rädd om kvinnorna kan man tycka. Är detta en dold agenda? Finns det för många tanter med attityd och bristande förmåga att läsa ett helt stickmönster innan hon kastar sig över vante 2?
Fnys.
edit: jag fick faktiskt tid dagen efter och fick träffa en väldigt trevlig läkare som hade en onödigt stor pricksäkerhet när hon hittade alla inflammerande muskelfästen.
Man kan säga oj då också och tänka "Blir nog två par vantar"
SvaraRaderaUsch ja av ngn anledning har männen förtur och tas på mer allvar i sjukvården, gäller här också!
Krya på de där eländiga knäna - jag vet hur det känns!!
Jag tror du har rätt; för jag drar INTE upp, det säger jag bara. Och eftersom jag har ganska små händer kan ju ett par kortare vantar passa bra!
RaderaKnän, de ska bara liksom finnas där och inte göra så mycket väsen av sig tycker jag nog.