Inte bara kanelbullar och glass

 

Jag köpte ju faktiskt inte bara kanelbullar och glass igår (och så här i efterhand kan jag meddela att maken lyckades peta i sig lite glass, så allt hamnade inte i mitt gap), nej jag ramlade ju på ett blomsterstånd på torget också när jag passerade. Och eftersom förra veckans tulpaner var ett visset minne blott så fick jag ju fylla på bland klorofyll och blader. Och vem kan motstå ett jättefång nejlikor för fjuttiga 42 kronor?

Visst är det så att det finns liksom en rangordning bland blommor? Högt upp kommer orkidéer, rosor och gladiolus m.fl., och längst ner kommer väl, tja maskrosor och sånt? Jag har en känsla av att nejlikor inte heller ligger högt upp på rankingen, men det tycker jag faktiskt är ganska orättvist. Visst är de både fluffiga och söta, och dessutom står de länge? Vad mer kan man begära? Det kan väl vara så att det står en air av gamla pilsnerfilmer och stadshotell med en nejlika i varje fjuttig vas på restaurangborden över dem, men det tycker jag man kan bortse från.

Jag stod där och funderade på färg, men så sa den lilla flicka som hjälpte sin pappa i ståndet att "de där är de vackraste tycker jag" och pekade på rosaröda nejlikor. Och vem kunde då motstå dem? Så rosaröda fick det bli, och nu har jag placerat ut dem lite här och var. I köket till exempel. Och ja, jag erkänner att jag tände ljuset enbart för att det skulle se lite finare ut i bloggen. Detta är alltså ett exempel på tillrättalagd verklighet.

Men nu vill man ju ändå vara ärlig och visa verkligheten som den ser ut; så alltså slänger jag in en helt oretuscherad bild av hur söndagen sett ut i Huliganhemmet. Voila! En styck febrig och hostig make utplacerad i soffan. Den observante kan då se att han även fått en liten nejlikebukett att vila sin febriga blick på. Även om jag i och för sig tror att han mest tittat på skidor på tv:n, men om han velat ha blomfägring så fanns den inom räckhåll.

Sen tänker jag ändå att det kanske har varit en avgjort brist på västgötaspetsar i bloggen på sistone? Och förvisso har jag fel objektiv och det ena med det andra, men tänker lättsinnigt vidare att äsch, jag sticker bara ner kameran och trycker av lite, något blir det väl alltid?

Och jo, det blev det ju. Så varsågod, spridda västgötaspetsbitar.