söndag 25 september 2016

Utveckling

Man ska inte stagnera här i livet, det har man ju förstått. Man ska utvecklas. Upptäcka nya världar, nya dimensioner, bli en bättre människa helt enkelt. Allt sånt verkar ju gå av sig själv när man är runt halvåret och utvecklingen går i raketfart! Ena dagen är man bara ett litet, litet knytt - nästa dag tar man sig runt genom ålning medelst hasning och rullning. Man får tänder, man upptäcker Moroten! Sen upptäcker man Hunden, människans bäste vän och blir så exalterad att man slår nästan knut på sig själv. Alltså vad har man att sätta emot det?
Sen jämför man med valpen. Där händer det också saker minsann! Man är på upptäcktsfärd i stora vida världen och lär sig att umgås med andra hundar och springa jättefort på korta ben, man blir rutinerad cykelkorgsåkare, man slutar (ibland) att tugga på skor när matte harklar sig, man upptäcker Bebisar och blir så exalterad att man nästan slår knut på sig själv. Det händer saker, man lär sig och livet är en enda fest!

Sen rannsakar man sig själv. Har jag lärt mig något nytt? Tveksamt känner jag. Har jag utvecklat mig? Nja, jag är väl glad om det inte går bakåt i alla fall. Har jag blivit en bättre människa? Har jag motionerat? Ätit sunt? Lärt mig någon ny konst, slå saltomortaler till exempel? Hm.

Jag får nog jobba lite vidare på det där känner jag. Men EN sak har jag i alla fall gjort, jag har varit och fått min overlock demonstrerad hos den lokale symaskinsmånglaren. "Trä här, peta igenom där, akta kniven, pilla där och vad du än gör; använd alltid kvalitetstråd!". Hm. Det känns inte som att jag har allt på mina fem fingrar, men det såg ju himla roligt ut, om jag bara får till det där tråditrädandet. Så kanske man kan säga att jag haft en liten, liten utveckling ändå?

En insikt har jag i alla fall; antingen har jag en ganska liten vovve, eller också är gräset ovanligt högt.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar