fredag 28 oktober 2016

Fredag

Alltså, man kan ju faktiskt förvänta sig lite jubel&fanfar-känslor när det är fredag, det är väl det minsta man kan begära? Men vad får man? En natt med mardrömmar, ni vet såna där när man blir jagad och hotad och bara vill skrika men det kommer inget ljud hur mycket man än försöker. Dock lyckades jag faktiskt vråla i natt så att maken vaknade till och förvirrad undrade - ääähhh... ääähhhh... vad är det? innan han raskt ramlade in i Morfei armar igen och sov ljudlöst vidare. Eftersom klockan var stupid o'clock (ett utmärkt utryck som jag lärde mig i England), närmare bestämt 04.55 var det ju inte mycket vits att somna om verkade det som. Nix jag låg där och roade mig med att lyssna på regnet som hällde ner utanför. Studenterna, som festat ihärdigt till tidiga morgonen, hade dock tystnat vid det här laget, gardenparty i hällregn (om än med allsång till gamla slagdängor) är kanske inte så himla roligt, vad vet jag?

Därefter knallade lilla Loppan och jag ut i gryningen för att göra det som göras ska. Precis utanför porten höll vi på att trampa i en mängd glaskross som låg där som en elak rest efter studentfestandet.

Men inte är jag den som låter mig nedslås, ack nej! Vi promenerade, cyklade till jobbet (efter att jag glömt nycklarna och fick åka upp till femte våningen igen) och jag tänkte att jag cyklar väl inom stan på lunchen och går på torget och köper fina blommor, så kan jag göra ett sånt där mysigt blommor&stearinljusinlägg på bloggen och verka så himla balanserad och nöjd och mild och blid som allra helst. Det var innan jag kom på att jag i ett onödigt överdrivet nit rensade ur de fjuttiga svenska sedlar jag hade i plånboken innan vi åkte till GBP-land. Och på torget är det cash som är king. Jahaja.

Jag kanske kan lägga ut en bild på potatis i stället? Det är ju också en växt. Typ. Och sån har jag i mitt kylskåp.

Eller också får det bli en bild på lilla Loppan i höstfärger. Lilla Loppan har inte gripits av någon fredagsmelankoli, ack nej! Hon tjoade in på kontoret i morse och drog sedan en repa runt, runt i 14 varv innan hon nöjt kollapsade på golvet (bevis: se ovan). Säkert drömmer hon om saker som ska tuggas på. Mattor som ska kissas på. Stickningar som ska massakreras. Det är lite som att dela hushåll med en mycket liten, mycket lurvig, mycket söt men icke desto mindre vandal. En Djingis Khan i lurvmodell. En bedårande Djingis Khan.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar