Första

Nu är det annandagens seneftermiddag, det haglar och stormar utanför och man är lite lätt sådär småseg efter en hel massa julmat, en hel massa julfirande och en väldigt diarréig hund. Det finns roligare saker att vakna till en annandagsmorgon när man tycker att man fått sova ut lite längre än vanligt än att inse att orsaken till att Loppan sov så länge kunde återfinnas ute på hallmattorna. Men nu är hon pigg igen och har just lustmördat kaninen som  hon fick i julklapp av sonen och hans flickvän. Full sprätt!

Sonen sitter på tåget på väg hem och vi hoppas att stormbyarna inte ska lägga hinder ivägen för att han ska komma hela vägen hem till Karlstad där det ryktas att han ska utfordras med såväl bernaisesås som annat. Nog är det konstigt, när dottern bodde i Skottland, ja då var man alltid orolig för vulkanutbrott och snöstormar som lade hinder ivägen för att flyga hem, men inte trodde man att det ska vara sånt krångel med att transportera sig med tåg inom Sverige? Fast vänta nu - det är SJ vi talar om... okej, en del krångel får man nog vänta sig.

Det var i alla fall himla roligt att ha sonen hemma, vi har ju inte sett honom sedan i början av september. I vanlig ordning får han slita och släpa när han är hemma, den här gången med att hjälpa maken att montera vinställ.
- Gick det bra? undrade jag som samtidigt ägnat mig åt att laga grönkålspaj till lunch.
- Absolut! svarade sonen, - fast "någon" hade mätt fel.
Nåja, "någon" muttrade kanske lite, men vinstället fick helt enkelt stå på en annan hylla i källaren så det gick så bra det med.

Nu är julen avfirad och imorgon väntar jobb. Men det är då det, än så länge lullar man runt behagligt avslappnad, drogad av saffransångor och glöggdoft.

Det var ju en premiärjul på många sätt; såväl Hjärtegrynet och Lilla Loppan firade sina första jular och det gjorde de med besked! Vi hade knytkalasjul hemma hos Hjärtegrynet och det kan jag säga, att det saknades inte många kalorier på det julbordet, som för övrigt var jättefint dukat! Hjärtegrynets farfar fick många pluspoänger hos Loppan när han generöst delade med sig av rökt hjort. Överhuvudtaget var Loppan i gasen och tyckte att det var toppen; massor av prylar, massor av människor varav en i alldeles lagom slickhöjd. Lite småkinkiga var ju de större människorna, inte fick man sno nappen, inte fick man slicka bebisen i ansiktet, inte fick man tugga på allt - men Loppan är lite som en sån där rysk docka, hon reser sig hela tiden även om hon blir lite åthutad emellanåt.

 

Vi gick ut hårt med att dricka glögg, äta saffransbullar och äta clementiner. Vissa av oss gnagde sig igenom skalet och det går ju det med.
- oj, det trodde jag inte hon kunde, utbrast Hjärtegrynets mamma förvånat. Men herregud, har man sex nya oförbrukade tänder så tar man väl sig in i en clementin?

Sedan spelade vi spel och jag tror aldrig jag begrep reglerna, men det var lika kul för det. Lite förbluffad var jag när jag insåg att jag liksom transporterat min robot runt i en loop och avslutade spelet bara ett steg från där jag började. Tror knappt det var meningen?

Hjärtegrynet vandrade ur famn i famn - ja när hon inte transporterade sig runt för egen maskin såklart! Hon var hos farmor och farbror och morfar och mormor - och alla andra också såklart. Jag var mycket nöjd när jag insåg att jag och Hjärtegrynet var tämligen färgmatchade såhär till jul.

 Sen var det dags för Tomten! Egentligen var Hjärtegrynet himla trött och undra på det - men när tomten kom piggnade hon till avsevärt. Lite avvaktande mot den där långe vitlockige som pratade småländska så att Åsa-Nisse fått tårar i ögonen av hemlängtan, men väldigt roligt med paket var det. Och märkligt nog var de allra flesta paketen till Hjärtegrynet som fick många fina saker. En liten nalle av morbror och hans flickvän, till exempel.

Sen knoppade Hjärtegrynet in, och vi andra åt lite till, tills vi var tvärmätta, jättenöjda och tämligen sömniga och sen var den julaftonen slut. Hjärtegrynet och Loppans första. Själv har jag hunnit upp till ett något större antal. Nu är det ett år tills nästa gång!