Söndagspromenad

Söndagen har varit lika grå och mildfuktig som lördagen. Men man kan ju inte sitta på sin (alltför) breda bak och häcka inomhus för det. Jag blir otroligt rastlös om jag inte får komma ut och lufta mig ordentligt åtminstone en gång under helgen - det är nog så bra med hundpromenader i närområdet, men det behövs mer! Dessutom behöver Loppan blåsa ur systemet, och med en matte som haltar fram som en skadskjuten anka vill det till att hon kan blåsa ur sagda system på fria tassar. Alltså tog vi oss ut till heden i gott sällskap av syrran och Zoya som också trotsade det gråmulna.

Jag kan inte påstå att det känns som så himla mycket vinter, det där som huserar utomhus. Det är ändå stillsamt vackert i all sin gråa prakt. Hade jag fortfarande aspirerat på att måla akvarell hade jag väl blivit lyrisk och jamsat på om vått-i-vått för att inte säga grått-i-grått - men som det är nu nöjde jag mig med att prata på med syrran allt medan vovvarna rusade/promenerade runt på egen hand så att raggen fladdrade och det kan väl hända att det provsmakades på en eller annan komocka när inte matte hade ögonen med sig.

Jag älskar lilla Loppan varmt; men vissa av hennes vanor finner jag aningens äckliga får jag säga.

Sen åkte vi hem igen, leriga, blöta och med lungorna fulla av luft. Och - som sagt - vissa med lite koskit i magen.

Eftermiddagen har ägnats åt skidtittande, stickande, lite kalkylerande och nu blir det snart sparrissoppa och helstekt kotlettrad.

En grå, men utmärkt söndag får jag säga.