En månad sedan jag bloggade - och livet ter sig onekligen synnerligen annorlunda mot när jag senast satt här och hamrade loss på tangenterna.
Anledningen till att frånvaron är att jag varit just det - frånvarande alltså. Köksrenoveringen drog igång och maken och jag drog vår kos från kaos och oreda. Till en annan sorts kaos, men av så mycket trevligare slag! Vi har bott hos dottern och svärsonen och Grynet och Pyret! Det har varit halsfluss och nattningar och gemensamma middagar och lek i trädgården och somliga har fått sova i både soffan och sängen och tyckt att det var en förträfflig ordning!
Men någon riktig ordning och reda har det inte varit med mormor - märkligt få foton har tagits, men några finns det ändå.
Av Grynet som hade halsfluss och hängde med mormor och som fick tag på ett ark med klistermärken - och vem var det som sa att klistermärken bara ska sättas på papper? Sån inskränkthet fnyser vi åt!
En annan dag var det Pyret som var hemma och då passade vi på att ha lite vårfejande i trädgården. Det är möjligt att det hade gått fortare utan Loppans och Pyrets hjälp - men hade det varit lika roligt? Jag tvivlar.
Vi har också gjort en empirisk studie av hur många hårklämmor som ryms på en 2-åring. 13, kom vi fram till.
För några veckor sedan drog ätteläggarna och ättlingarna (kan det heta så? Det kan det väl?) till Sälen. Det var innan Corona slog till med full kraft och jag tycker det är så skönt att de fick lite vinterväder och snölek och att Grynet fick ta de första skidtagen i skidåkandets ädla konst. Mormor är hopplöst dålig på det där med att åka skidor. Utför och halt och svänga? Hu! säger mormor och ryser, kruka som hon är. Men jag tycker ändå att det ser väldigt härligt ut med lite vinterväder.
Medan de var borta passade jag på att plantera lite penséer - snö på ena stället, vår på andra. Mycket mindre halt och brant, mer mormorsanpassat med andra ord.
Och vips! så fyllde Grynet 4 år. 4. Fyra. Är det klokt, det?! Vi samlades alla i sängen och öppnade paket och sjöng så att inget öga var torrt. Loppan fick slita i paketpapper så hon var nöjd hon med, trots att hon inte fick skinkmacka.
Och sen blev det kalas såklart! Tyvärr med lite decimerat antal besökare eftersom det eländiga Coronan härjar, men det blev muffis och tårta och (mer eller mindre) skönsång och jättegod mat och jag tror att den nyblivna 4-åringen var rätt nöjd ändå.
Sen flyttade mormor och morfar hem igen. Till ett kök som saknar bänkskiva och vask och spis, men som har en vinkyl och det klarar man sig ju en stund på trots allt.
Och nu, nu är jag förhoppningsvis på banan igen med bloggandet. Man lär behöva sysselsättning framöver om man ska hålla sig lite isolerad. Dock har jag ett välfyllt garnskåp, en lurvig hund och en kramvänlig man så jag klarar mig nog.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.