Loppan är spårhund

Igår var vi på kurs, Loppan och jag. Knypplingskursen är inställd för närvarande, liksom många andra kurser antar jag. Men när vi tränar nosework är det business as usual - vi är ju inte så många i gruppen, och är ute hela tiden och var och en tränar ju sin hund. Skönt, tycker både Loppan och jag som behöver stimuleras och tränas. I alla fall matte, Loppan kan ju det här.

Igår fick vi gå en lång bana i varierande miljöer utan att veta hur många dofter som var utplacerade. Det tar på krafterna att koncentrera sig så länge, Loppan med att sniffa, matte med att försöka läsa av den lilla rufsiga terriern. Loppan gick ut med stor frenesi och inledde starkt med att markera ett hydrolat i en grenklyka och sen ett i ett rör. Beröm och godis av matte, som i vanlig ordning tycker att hennes hund är bäst i världen och inte har något som helst emot att jubla och trycka godis i terrierkäften, en ordning vi båda är mycket bekväma i. Sen kom vi till en bil. Då ville Loppan dra iväg? "Stopp och belägg, nu gör vi det här systematiskt" sa matte som ibland är onödigt fyrkantig i sitt tänkande. Loppan suckade inombords, gjorde en loop kring bilen och markerade vid ett däck. Sen försökte hon återigen dra iväg mot en soptunna men då hade matten siktet inställt mot att en hög med bräder och däck och släpade raskt iväg med Loppan utan att bry sig ett dugg om några soptunnor som liksom inte fanns i mattes värld. Loppan suckade inombords och tänkte förmodligen att här var matte tämligen korkad och nu gällde det att vara extratydlig. När vi kom till däcken nöjde hon sig därför inte med att stå utanför och markera ner i ett däck utan prånglade med viss möda ner hela sin tämligen långa kropp i ett av däcken och markerade på ett Synnerligen Tydligt Sätt som inte ens matte kunde missa att här, här fanns det en doft. Och matte må vara lite lätt tjockskallig, men inte ens hon kunde missta sig på En Terrier Som Markerar så det regnade lite mer godisar i det uppfordrande gapet.

Sen hittade Loppan dofter bakom kompostgaller, vid ett hopphinder och under några väskor och så vidare. Sista doften hittade hon men markerade inte jättetydligt, så den missade vi. Men av 11 dofter hittade hon glasklart 10 och den 11 lite lagom sådär och då var hon rätt trött. Matte hittade att Loppan hittade 9 eftersom ju matte behöver lita lite mer på sin hund och inte tänka "soptunna? Äsch här finns inget, vi går vidare". Så Loppan fick med utmärkt beröm godkänd och matte får väl ta och kamma sig och skärpa till sig till nästa gång.

Roligt hade vi, och sen avslutade vi med en promenad ute i naturen där solen sken och man kunde låtsas att det där med corona, det är nog mest en dålig dröm.