Maken upphör aldrig att förvåna

Som imorse till exempel - bilen skulle in på verkstad kl 8, och därför satte jag alarmet klockan 7. Nuförtiden sätter jag nästan aldrig alarmet, men makens klockradio drar igång vid åttasnåret, och jag tänkte att han kanske skulle glömma att sätta om den. Döm om min förvåning när radionyheterna drar igång klockan sex. - Skar'u redan gå upp? undrade jag, med visst fog, maken är ju inte den som studsar upp i ottan och yrar om morgonstunder med guld i mund. - Jag ska äta frukost också, svarade maken och jag tänkte att jaja, han vet väl bäst själv. Lite förbluffad blev jag när han drog iväg vid kvart i sju, med tanke på att det tar max tio minuter till verkstan.

Jodå, mycket ringde maken mig senare och meddelade lite lätt fåraktigt att han råkat sätta om klockan två timmar i stället för en, så när han trodde sig gå upp vid sju så var det en timme tidigare. Själv undrade jag för mig själv om han inte hade tittat på klockan överhuvudtaget, men utstötte lite lätt medkännande och förstående ljud.

Men så är det att leva med maken - överraskningar ideligen,  ideligen.

Som häromdagen, då kom äntligen makens disputationspresent. Ja, jo, lite lätt försenad, men den har gått med båt från down under, så då tar det sin tid. I all synnerhet som det var lite strul med det där med present. - vad önskar du dig, käre make, undrade jag i tämligen god tid. Utan någon större förhoppning om att få ett vettigt svar, för maken är notoriskt svår på det där med presenter. Han gillar böcker - och eftersom han har några ton av dessa är det svårt att komma med något som han inte redan har. Men maken levererade! - jag önskar mig visst något! utropade han och såg lättad och lycklig ut.

Det maken ville ha. Det maken åstundade. Det maken längade efter - det var 32 dvd-skivor med alla officiella olympiafilmer mellan 1912 och 2012. Så var det. 100-tals timmar där man kunde avnjuta högtidliga ögonblick i svartvitt och i stumfilm och det ena med det andra. Jag tänkte för mig själv att det kunde bli så att han fick titta själv, men ville maken ha 32 dvd-skivor, ja då skulle han få det! Trodde jag. Det visade sig när jag försökte beställa att si, det gick inte. När jag kontaktade producenten i USA visade det sig att de var bara gjorda för region 1(??) och kunde bara ses i USA och Kanada.  De fick rentav inte säljas utanför dessa länder. - Jamen maken då! sa jag och försökte beveka dem att prompt producera en version för region 2 eller vad det nu kunde vara. Men nix, de var märkligt motsträviga och beklagade att näe, maken skulle inte få några olympiafilmer till sin disputation.

- Du måste önska dig något annat! sa jag till maken då. Maken suckade, men lade pannan i djupa veck. Sen kom han på det! - Heureka! utropade han (inte). Förvisso köpte han tidigare i våras en upplaga av Debretts adelskalender (don't ask, han är sån) men nu finns det ju en version till - och vore inte livet lite fjuttigt här i Skåne om man inte har även Burke's adelskalender? Lite tomt och innehållslöst sådär?

Så ut på nätet och leta och visst fanns den! I ett australiensiskt antikvariat. Vi gillar det australiensiska här i huset, så böckerna beställdes pronto, och si, nu står de där i bokhyllan och gör (förhoppningsvis) maken lycklig.