Det är kontrasterna som gör det

Sommar, det är härligt det! Livet blir så rikt och innehållsrikt och det beror väl inte enbart på att man har så himla många fler ljusa timmar att fylla, nej det blir helt plötsligt som ett Kinderegg, fast fyllt med så många fler och bättre saker än små plastmojänger som man i ärlighetens namn ändå inte vill ha. Ena dan står man böjd över rabatten och drar upp kirskål så att man får en lerinpackning alldeles gratis och på köpet. Andra dagar strosar man runt i Botan med Loppeloppan och spanar efter ekorrar.

Ekorrar, det är luriga varelser. De skuttar runt frestande nära, men vips! när Loppan tänker att "nu äntligen!" ja då fräser de iväg upp i ett träd och sitter där och tjattrar retfullt. Loppan ger dock inte upp hoppet utan tänker att en dag, då är det minsann hon som är snabbast. Matte tror ju inte det, men vill inte vara den som lägger lök på laxen.

Andra dagar, när solen gassar och man grips av rena rama semesterkänslan tycker matte att nu får vi lämna kirskål och ekorrar åt sitt öde för en stund, nu traskar vi bort till Grand och sitter på deras uteservering och känner oss som vore vi i sydligare nejder. Kan vi inte resa till sydligare nejder, ja då får de ju helt enkelt komma hit.

Först när vi kommer dit så möts vi av en trevlig (och fransk, bara det sätter ju sprätt på det där sydliga så det står härliga till), servitör som hälsar oss välkomna, men sen inte är säker på om Loppan är välkommen. - Du med mig skämta aprillo! säger jag då och ser förvånad ut. Loppan är ju en snäll och rar vovve som inte är den som tittar för djupt i glaset och sen beter sig illa så varför skulle inte hon pryda den bästa uteservering? Servitören inser ju detta, och ilar raskt in och frågar och visst är Loppan välkommen! Så där sitter vi och tittar ut över fontäner och grönska på Bantorget, vi ser Världen passera förbi (i alla fall den del som befinner sig i Lund), dricker vårt vin och känner oss tämligen avslappnade.

Vi dricker pinot grigio, Loppan dricker vatten och solen den gassar. Uteserveringen som var ganska tom när vi kom fylls raskt upp - såklart det lockar att slå sig ner i solen på ett så hundvänligt ställe! Loppan ligger snällt under stolen ända tills Maria promenerar förbi, då rusar hon fram och inhöstar en klapp och folk ler så vänligt och tänker nog att det är ju en väldans rar och raggig vovve, det där.

Det är ju det jag säger, livet blir så mycket bättre med hund.