Lite färg piggar ju ändå upp

 Så slog Covid till igen och folk faller som furor och handspriten sprutar som en gejser. Och då stänger allting ner. Stickcaféer pauser. Knypplingskurs likaså. Man uppmanas att inte göra något som är roligt - ja det sägs ju inte rakt ut att det är just det roliga som avses, men det känns som att kontentan är den. Och jag förstår det. Man ska vara försiktig och man vill ju för död och pina inte sprida sjukdom och elände omkring sig, eller bli drabbad för den delen. Jag kan inte hjälpa att jag ändå blir lite låg och småtjurig, trots att jag inser att man är lyckligt lottad, omgiven av make, hund och garn som man är.

Men då får man ta sin vovve och gå på promenad i Botan och njuta av färgprakten. Man kan tro att det röda trädet på bilden är fejk, så pass rött kan väl ändå inte ett normalt svenskt lagom-träd vara? Men nu är det ju en japansk lönn och de kan uppenbarligen vara hur röda som helst. Det får det att spritta till i livsandarna!

I Botan är det höstpyntat och man inser att det är inte bara vår och sommar som är prunkande, hösten levererar minsann också! Loppan ville ju också titta så hon tog ett smidigt skutt upp. Matte tänkte lite tyst för sig själv att hon är rätt glad att hon kan se utan att ta några skutt, smidiga såväl som osmidiga. 

Sen gick vi ner i pysselrummet och började med ett nytt projekt, det ska bli nya gardiner i sovrummet. Jag hyser en svaghet för William Morris' mönster så jag släpade med maken till den lokala gardinaffären, pekade på "Willow" och sa med emfas: - det här är väl ett makalöst vackert tyg, det vill du ju så klart gärna ha i sovrummet eller hur? samtidigt som jag spände ögonen i honom. Maken sa medgörligt (han gillar också William Morris) att det var precis ett sånt tyg han tänkt sig och nu har det anlänt från England, så nu är det bara att sy. Bara och bara, man får mäta först, både en och fjorton gånger så man inte klipper fel, meterpriset är inte att leka med.

Gardinerna är inte färdiga, inte på långa vägar, men imorgon är ju också en dag som man kan sy gardiner på. Eller i övermorgon - möjligheterna är många! På eftermiddagen hade jag nämligen inte tid att sy, då knallade maken och jag och tittade på mopedutställningen på Kulturen. 

Väl inspritade och med avstånd till övriga besökare avnjöt vi anblicken av Zündappar, Puch Dakotor, Monarpeder (jag skojar inte) och diverse andra. Maken fick nästan en nostalgisk tår i ögat. Själv var han en Zündappare. Personligen har jag aldrig ägt någon moped eller kört för den delen, så jag tyckte mest att det var roligt med färgerna, designen och den allmänna nostalgin.

Jag lärde mig att "moped" också är ett svenskt ord, sammansatt av "motor" och "pedal" - tänk så mycket mer eller mindre nödvändig kunskap som skvalpar omkring och som man helt plötsligt snavar över! 

Allt var dock inte bara hi-tech på utställningen, ånej lite rejält handarbete fanns också att beskåda. Lite för alla smaker kan man säga.

Och på tal om smak så blir det kalvlever Anglaise ikväll, med lite pinot noir. Så det kunde varit värre. Mycket värre.