One of those days

 Man vaknar ganska tidigt och kisar ut genom fönstret och det är rätt så mörkgrått, så man vet inte riktigt vad klockan är nu när the Dark Age har infallit igen. Sen kisar man på mobilen och tänker att jahaja, kvart i sju, dags att läsa tidningen. Då vägrar ens platta att leverera minsta lilla e-tidning. Igår vägrade den att öppna mailen, så man inser att denna lilla teknikmojäng är på tvärtjurigt humör. Man provar alla standardtricks som att starta om, svära åt den och så där. Jag gick inte så långt att jag drämde den i nattduksbordet, men det var nära. 

Jag avskyr teknik som inte fungerar som den ska. Den borde inse att den bor hemma hos en som är komplett ointresserad av att fnykla runt bland program och mojänger och bara göra det den ska, jag är så nöjd med det mest grundläggande.

I stället tog jag Loppan och gick ut i Botan och det var så där härligt höstigt. Lönnen sprakade i rött, andra i gult, vi mötte blodhunden Doris och taxen Sigge och livet kändes ändå rätt så överkomligt angenämt. Då började det att dugga. - Det duggar lite! sa jag till Loppan, om utifall att hon inte märkt det. - Men vi hinner säkert hem utan att bli mer än lite lätt fuktiga, fortsatte jag sedan i sann optimistisk andra. Man borde ha lärt sig, när man uppnått min ansenliga ålder.

Tämligen överfuktiga steg vi in i lägenheten och jag rotade fram en tämligen gammal men dock obegagnad platta för att starta om på nytt. Herregud vad det är tjatigt och jobbigt! Man ska godkänna allt och man har en smygande misstankte om att man överlämnat hela sitt liv till något maffialiknande på andra sidan jordklotet. Sen ska man logga in här och logga in där och komma ihåg alla lösenord i upp till femte led. Suck.

- Nu går jag och bakar bröd! sa jag till Loppan. Skulle det vara på det här viset, ja då ville jag göra något handgripligt, något begripbart. Receptet hade jag fått av labbe-Lisas matte. "Det blir en väldigt klibbig deg" hade hon varnat. Min det blev inte det minsta klibbig, snarare något av spänstig gummiartatad konsistens som man skulle kunna ha att dänga till dumma människor med över öronen, sådana som envisas med att cykla på trottoarer eller blockera hela trottoarer med sina cyklar som de låser fast i lyktstolparna. Men jag bakade bröden i alla fall, så får vi se om gaddarna håller när de ska provsmakas.
 

Sen började Loppan hosta. Lite torrt och ihåligt sådär. Inte för att jag tror att hon insjuknat i Covid-19, men jag vill ju inte att Raggfian ska må dåligt. Hon verkar dock ganska pigg och vi har precis haft dragkamp om gummigrisen. Hur det ska bli med kursen på måndag, ja det får vi se. Man kan inte gå och frottera sig med hundkompisar om man hostar ihåligt.

Knypplat har jag gjort idag, och det blev fel - men jag lyckades reda upp det utan att bryta ihop så det var ändå en klapp på axeln åt mig själv. 

Nu, nu ska det snart bli Tartiflette och ett glas vin. Eller två. För det är jag värd. Och imorgon är en annan dag. Av vilken kaliber, det återstår att se.