...kanske man inte direkt kan säga, för kranen var ju här för någon vecka sedan. Men nu är det dags igen, för nu ska balkongplattor och räcken upp. Jag är innerligt tacksam att det inte är jag som ska åka upp och ner i en lift (om än av modestare höjd och räckvidd än detta monster) och montera saker. Sen är det ju inte färdigt för det, det är inte så att man redan i nästa vecka ska kunna studsa ut och börja idka friluftsliv, ånej. Den 3 mars ska det vara slutbesiktning och jag har verkligen för avsikt att vänta tills dess. Har man inte en karriär som simhoppare eller backhoppare bakom sig, ja då tycker jag det verkar vara klokt att avvakta tills man vet att det inte blir en luftfärd när man tar klivet ut.
Det monteras räcken för fullt och det borras och has sig - emellanåt är det så att hjärnskrynklorna nästan rätar ut sig av oljudet. Fast det är rätt temporärt, så man kan stå ut ändå.
Snö, ja det har vi fortfarande. En skånsk fimbulvinter minsann! Ute på gatstenarna på trottoarerna är det omväxlande halt och saltigt - det är som att välja mellan Scylla och Charybdis. Man kanske skulle ha små skor på Loppan? Men med tanke på hur förebrående hon ser ut om jag bara så mycket som viftar med vintertäcket (och då är det ju ändå rosa!), så tror jag ändå att det är klokare att avstå.
När det är snö, ja då kan man åka skidor på längs och på tvärs. Några som faktiskt har åkt lite på tvärs är Grynet och Pyret tillsammans med föräldrar och kompisar - jojomen, nu är slalombacken öppen även här i Skåne! Kanske inte som i Cortina eller annan valfri ort av alpin karaktär, men ändå. Jag tycker det är så himla bra att de får lära sig åka skidor redan som små, så slipper de uppleva utförsåkning som ren och skär nära-döden-upplevelse, vilket är undertecknads standardinställning när det gäller sådana aktiviteter. Det finns således fördelar med att maken ramlade ner för en stege och skadade sitt knä, eller att undertecknads knotiga mormorsknän är artrosiga - man slipper åka slalom. Däremot tycker jag det är väldigt roligt att få se foton som dottern delar med sig! Himla bra, alla glada, alla nöjda!
Däremot medför ju snön och kylan att man kan ägna sig åt andra vintriga aktiviteter, typ sticka mössor och sånt. Och där, där känner jag att jag är på min mammas gata. Stickor och ull från West Yorkshire Spinners. Inte mardrömsframkallande alls, ingen nära-döden-upplevelse på minsta lilla sätt. Jag känner att detta, det kan ju ändå komplettera vartannat på ett ypperligt sätt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.