Winter wonderland

 

Det finns ju saker som kan vara lite besvärligt när det är vinter - sånt som att man helt plötsligt har mycket begränsat med varmvatten. Det är märkligt hur fort man kan duscha när det som kommer ur munstycket enbart med mycket god vilja kan betecknas som ljummet. Då blir det inga badrumsarior, vilket måhända ens familj tycker är ganska skönt. 

Men det är vitt! Det är ljust! Och solen, den skiner. Kanske inte jämt, men efter den där fjuttiga halvtimmens sol i hela december här i Lund, ja då är man tacksam för vad man får. Man får passa på att idka uteliv, för man har hela tiden en känsla av rätt vad det är så strilar det kallt regn ner på en hela tiden igen och det är gråmulet så att man tror sig leva i en brunn.

Man är också tacksam för att man är golfare, för då vet man att golfbanor, det är utmärkta platser att ranta runt med hunden på. Möjligen stöter man på en eller annan skidåkare som yrvaket insett att ska man hasa runt på laggar, ja då gäller det att passa på! Loppan, hon far runt som en liten snöplog och tycker att det är toppen. Att det är snö och kallt verkar inte bekomma henne det minsta, hon har nog läst i tidningen att det är inne att frysa lite, att folk vinterbadar så att isbitarna klirrar. Det visar sig att hon är alldeles utmärkt kamouflagefärgad också, trots att hon inte är vit - som bevis presenterar jag ovanstående bild över Kamouflerad Aussie. Troligtvis höll hon på att inspektera det lokala beståndet av sork. Inte för att hon brukar fånga någon, men skam den som ger sig, tänker Loppan.

Ibland traskar vi runt på egen hand, ibland får vi sällskap. Av syrran till exempel, som tjänstvilligt håller mina stavar medan jag fotograferar. Himla bra, för det är så långt ner till marken när man ska böja sig och plocka upp dem, då gnisslar ryggen som en gammal ladugårdsport.

Idag fick vi sällskap av maken som emellanåt inser att man kan inte tillbringa all sin tid med näsan i en bok, för då protesterar hans rygg också. Då beslöt vi att utforska en annan golfbana, nämligen den i Landskrona - och tänk, där fanns det ingen snö? Kallt och fruset var det dock, så att det inte var kö till badplatsen var kanske inte så förvånande när man tänker efter. Loppan är ju inte heller den som under jubelrop kastar sig i böljan den blå, så hon stannade på torra land och undersökte tillgången på Landskronasork, vilket jag var tacksam för. Måhända inte sorkarna som förskrämt hukade sig i sina hålor när hon for runt och tjoade "hallå! är det någon hemma?".

När vi var lagom genomblåsta och iskalla om öronen åkte vi hem och drack Irish Coffe. Det satt som en smäck får jag säga. Loppan fick frolic, det tror jag hon föredrar.

Nu kan man, med visst fog, undra varför det ligger en schalottenlök och en rödlök bredvid Irish Coffee-glaset? Tja, jag tyckte det såg lite fjuttigt ut med bara glaset på bild och tänkte att nu får jag anstränga mig lite och vara lite artistisk - och då föll min blick på löken i skålen som stod bredvid. Lagom ansträngande att hiva fram några lökar tänkte jag. Det finns ju gränser för hur mycket man orkar anstränga sig för Konsten.

Varmvattnet? Det är tillbaka, tydligen hade en propp (eller om det var en säkring?) gått till pumpen. Imorgon blir det således en lång och njutningsfull dusch. Kanske med en liten aria?