Nu blir maken glad!

 Jo för jag är en god hustru, och en god hustru, hon lagar Tartiflette. Typiskt bra mat när det är vinterväder ute. Samtidigt som jag lagar Tartiflette så marinerar jag lammrevben, jo för imorgon blir det finbesök minsann! Grynet och Pyret kommer på besök och då ska det vara god mat. Nu kan det ju vara så att Grynet och Pyret inte estimerar lammrevben, så det får nog bli lite köttbullar också. Kommer inte att gå till spillo, maken gillar köttbullar också.

Ryggen håller på att ta kål på mig, men sånt får man faktiskt sätta sig över när det är så härligt vinterväder och Tartifletten väntar. Just nu är det ju kväll och mörk, men i morse, då var det -11 och strålande sol! Loppan och jag, vi drog ut till golfbanan innan skidåkarna hade vaknat. Härligt, minst sagt. Kallt och torrt, rena fjällen-känslan. Minus  fjäll. Så småningom mötte vi en skidåkare av modell äldre herre med snoret hängandes under näsan och röda kinder. Vi hälsade kamratligt på varann och enades om att detta, det är livet på en pinne!

Sen åkte Loppan och jag hem och åt frukost, och sen var det dags att åka ut till golfbanan igen! Jo för maken och jag går golfkurs på fredagar (inomhus, får jag kanske tillägga). Så roligt! Och tänk att ha något att skriva in i almanackan, den är ju sorgligt tom nu för tiden. Jag har till och  med börjat skriva upp när jag ska tvätta - och ibland tänker jag att man kanske ska notera "gå upp" bara för att ha något att skriva in. Fast det känns kanske lite väl overkill?

Idag var det chippar som stod på schemat. Vi tränar 6 personer på olika stationer, tämligen väl utspridda som sig bör i dessa tider. När det var min tur att ha sejour med Klas, vår pro, så undrade han hur det brukar gå när jag chippar? - Jag undviker det som bleka döden, svarade jag. Klas tyckte att det vore en bättre strategi att försöka lära sig lite mer teknik och kanske han har rätt? Vi får se när säsongen sätter igång.

Men nu, nu kallar Tartifletten!