Höstmys

 Man vaknar en oktobermorgon och det är sådär lite disigt, dimmigt och underbart höstigt. Då blir man oerhört tacksam att man inte måste cykla iväg till ett jobb, utan i stället kan ta sin vovve och ge sig ut och avnjuta det där höstiga från första parkett så att säga.

Loppan och jag, vi lastade oss i bilen och drog iväg. Först traskade vi en bit åt ena hållet och det var sådär fantastiskt höstvackert att man liksom blir alldeles mjuk i knäna. Vi passerade en stätta och läst på skylten att här gick det en tjur, några kor och kalvar på bete. Jag tänkte att de kanske hade åkt hem till sin lagård igen? Men för säkerhets skull spanade jag åt alla håll när vi spankulerade framåt. Rätt vad det var fick jag syn på något stort och pälsbeklätt bakom ett träd och då tänkte jag att det är nog ändå bäst att vända och gå ett annat håll - man vet ju hur kor är, nyfikna varelser som gärna kommer ångandes för att se vem det är som kommer klampandes mitt i allt det där höstmyset. - Ska vi redan vända? sa Loppan förvånat, hon hade ju inte sett lappen om tjur och allt det där. Men även Loppan tyckte att det var lika fint att gå åt andra hållet - bokar, vattenfyllda stenbrott, lite lagom "fot"-träning med åtföljande frolic - nog kunde man ha det sämre en onsdagsmorgon!

Själv var jag oerhört nöjd med att den rygg som de senaste dagarna betett sig oerhört osamarbetsvilligt, så till den milda grad att syrran fick rycka ut och koppla på och koppla av på måndagens hundträning eftersom jag inte kunde böja mig ner till Loppe-nivå alls, idag hade kommit på bättre tankar och mest betedde sig som en gisten ladugårdsdörr, men ändå lite böjbar i allt det gnissliga.

Skåne alltså - kan man annat än älska det landskapet?

Sen åkte vi hem igen, men man ville ju fortsätta att förhöja den där känslan av höstmys. Och hur gör man det på bästa sätt?

Man bakar lite bröd och sen blir det te och ostmacka. Det hade säkert funkat att baka kardemummabullar också, men just idag blev det bröd. Sedan förberedde jag en ny knyppling till kvällens knypplingskurs. Jag har köpt ett nytt mönster, till en liten nyckelring. Ca 3 x 4 cm ska det färdiga resultatet bli och jag tänkte för mig själv att det var kanske lite fjuttigt att bara ta med den här knypplingen, skulle jag ta med något annat också? Tja, i alla ödmjukhet får jag väl säga att jag knypplade minst lika mycket baklänges som framlänges, så det där med att jag skulle stå utan något projekt på kursen, det blev liksom aldrig aktuellt. Roligt hade vi ändå!

Sen åkte jag hem till maken och Loppan, vi åt pasta, och sen blev det kvällste och stickning på min Fetlar scarf som numera blivit riktigt lång och det kan väl vara bra nu när hösten är här. 

Just nu viner blåsten utanför fönstret, det regnar och det känns himla skönt att sitta här inomhus och njuta av hösten, med någorlunda böjlig rygg och allt. Det är allt bra med höst, det kan man inte neka till.