Igår regnade det och blåste och var inte alls sådär sommarljuvt som man förväntar sig i slutet av juni - men vad gjorde väl det när man var bjuden på kalas? Och inte vilket kalas som helst utan både 1-års och 3-årskalas. Maken och jag klädde oss i kalaskläder och gav oss iväg, men vi insåg nu att det var inte mycket vi hade att komma med när vi såg hur fina Kickan och Knyttet var - och sen kom ju Grynet och Pyret också, iförda fina sommarklänningar, så där låg vi i lä.
Alla ingredienser för ett lyckat kalas fanns där; gulliga barn, en raggig hund och många presenter! Vissa var till Kickan och andra var till Knyttet, men ägorätten till den studsiga enhörningen, till exempel, kan nog vara föremål för en viss diskussion. Men äsch, man kan väl dela med sig och det är jag helt säker på att Knyttet gör! Det var inte bara studsiga enhörningar, det var böcker och bord och stolar och en prickig tax och juveler som glimmade. Loppan var synnerligen intresserad, men jag får säga att hon var rätt återhållsam med att försöka slita åt sig presenterna, hon strimlade lite presentpapper och det var hon nöjd med.
När vi blev bjudna på kalas frågade jag Kickan om vi skulle få tårta? - Det har vi redan ätit, sa Kickan då eftersom Knyttet ju faktiskt fyllde redan för en vecka sedan. Men visst fick vi tårta! Mamma och moster var kreativa i köket och vi serverades en synnerligen fin glasstårta.
Undra på att Kickan stod och tittade längtansfullt på den, och sen åt alla kusinerna tårta så det stod härliga till. Utom Knyttet som dragit sig tillbaka en stund, men när hon vaknade fick hon jordgubbar och hallon, så hon var nog nöjd ändå.
Efter så mycket god mat och tårta så behövde man röra lite på sig; man kunde studsa på studsboll, åka sparkcykel och spela pingis. Ett aktivt kalas, annat kan man inte säga. Grynet har gått på friidrottsläger så hon kunde komma med många goda råd när vi spelade bordtennis om backhand och forehand och allt vad det var. Det är ju ändå rackarns vad en sån där pingisboll är studsig, så visst fick vi en hel del motion när vi jagade runt efter den, men det var nog bara bra.
Så småningom var det ändå så att kalaset var slut och det var dags att säga farväl - och vi blev väldigt fint avvinkade av Kickan som placerat sig på trappan med paraply, stol och iförd sina finaste prinsessjuveler. Ja, se det var ett riktigt kalas, det!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.