Idag skulle vi egentligen ha kört ner till Lund för att umgås med goda vänner, men nu fick vi ändra om lite i kalendern, så vi kör ner till Lund imorgon i stället. Vad gör man då med en alldeles ograverad dag? Först vaknar man till att det där vindstilla, kalla har blivit blåsigt, regnigt och grått. Loppan och jag bestämde oss unisont för att morgonpromenaden alltså kunde vara mer av toalettartad karaktär än att strosa runt och filosofera över livet och meningen med det hela. Sen kunde man sitta där som tjuren Ferdinand under sin korkek och lukta på hyacinterna innan det var dags att ta tag i skidskyttet.
Dock spruttade vädret upp sig på eftermiddagen så maken, Loppan och jag tog rundan runt Slottsmöllan innan skymningen föll. Jag gillar den där gamla fabriksmiljön, på den tiden kunde man bygga fabriker som inte såg ut som öststatsmässiga plåt- eller betongbunkrar. Allra mest gillar jag ju att gå längs den sidan av Nissan där det är mest träd, men om man nu måste traska förbi fabriksbyggnader så tycker jag att de här inte går av för hackor.
När vi gick där fick vi syn på några stora fåglar som betedde sig lite märkligt. De stod där ute på stenar i Nissan och bredde ut vingarna. "Vad är det där för fåglar?" frågade maken mig, precis som om jag vore någon slags ornitolog. Vi tittade tveksam på varandra och undrade om det kunde vara kortbenta hägrar? Maken var till och med så vetgirig att han frågade en tjej som kom gående med en hund som Loppan prompt ville hälsa på, och då kunde man ju hoppas på att hon kanske var en sån som visste saker om fåglar? Fast hon var av samma skrot och korn som vi och kastade också ur sig den där hägerteorin, som vi ändå inte riktigt trodde på.
Då tänkte jag listigt att jag tar ett foto och gör en googlebildsökning. Problemet var bara att fåglarna befann sig långt ut i Nissan, så bilden jag tog fick förstoras upp så mycket att Google föreslog utter. Maken och jag fnös åt utterförslaget, till och med vi insåg att det var himmelsskriande fel. Men sen fick jag en snilleblixt och föreslog skarv - och tänk jag tror det är rätt! För skarvar står så där och torkar vingarna när de har dykt efter fisk, jo för fjäderdräkten på deras vingar är inte vattenavvisande, utan de ska bli blöta och tunga så att det går lättare att dyka ner efter fisken, och då behöver man ju spänna ut och torka dem efteråt. Listigt, det måste man medge. Så nu har vi lärt oss något nytt, och jag känner att långt, långt inne så bor det kanske ändå ett litet ornitologembryo i mig?
Igår tittade vi inte på fåglar. Nej, för igår bakade vi pepparkakor med Kickan och Knyttet. Nu ska jag erkänna att jag bakar inte pepparkakor längre, för det tar sån tid och man kavlar och kavlar och degen tar aldrig slut. Men att baka en lagom mängd lätthanterlig deg med två glada bagerskor, det är ju en helt annan sak!
Alla deltog med liv och lust och stor entusiasm! Det bakades enhörningar och grisar och gummor och hjärtan och granar och det ena med det andra. Tre plåtar med fina pepparkakor blev det, så det var ett mycket lyckat pepparkaksbak.
Kickan och Knyttet går med liv och lust in för det här med jul, och det tycker jag de gör alldeles rätt. Den här mörka tiden behöver man allt julmys man kan få! Änglar och tomtar behövs sorteras och flyttas runt till exempel.
Nu serverar dock maken mig glögg, så nu får det vara färdigbloggat för idag. Julmyset fortsätter med andra ord.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.