Maken, Loppan och jag befinner oss i Halmstad några dagar. Vi körde upp i lördags, något senare än vi brukar eftersom vi hade goda vänner på middag kvällen före och då kan man bli lite lätt trött dagen därpå. I synnerhet när man faller för den där drambuien vid halvtolv-tiden som då tycks vara en utmärkt idé.
Vi kom dock till Halmstad. Saffransbullar bakades, den plastiga granen kläddes och så tittade vi på skidsport såklart. Det var liksom ho-ho-ho och gemyt, där bakom vår inplastade fönster. Den där fasadrenoveringen som skulle varit klar i augusti, tja den drog ju ut på tiden. "Men till jul måste det ju vara klart" sa vi trosvisst till varandra. Detta var dock före konkursen. Förra gången vi var uppe så sms:ade jag ordföranden och undrade om man kunde tänka sig att ta bort fönsterplasten tillfälligt, eftersom ändå inget byggdes? Men se, det fick man minsann inte göra!, fick vi till svar, så vi har väl levt där i vårt halvdunkel.
Vem bryr sig om sånt när man får finbesök på adventsfika? Små julklädda flickor som studsade runt och byggde balansbanor och beundrade granen i all sin plastiga elegans. Kickans mamma tyckte att Kickan skulle ha klänningen på andra hållet, men Kickans åsikt var att rosetterna skulle vara på ryggen, så det så. Kickan vann.
Sen fikade vi och ritade granar och pärlade lite innan det var dags för Kickan och Knyttet att ta med sig mamma och pappa hem igen.
Maken och jag, vi var bjudna på glögg på eftermiddagen. Glögg och information. Det visar sig att jo, men det närmar sig kanske ändå att bygget ska dra igång igen, men tidigast nästa vecka. "Och det blir ju rent deprimerande med plasten för fönsterna", sa ordföranden, "så jag har tagit bort den från mitt köksfönster så får de tejpa upp ny plast när de börjar om". Jaså minsann. Maken och jag tittade menande på varandra, och sen drog vi upp i lägenheten så fort vi svalt glöggen och maken drog ner plasten från fönsterna så då kunde vi se ut igen, och det kändes verkligen skönt. Oputsat, men skönt. Nu är det ju så också att temperaturen måste hålla sig över 5 grader dygnet runt för att de ska kunna putsa, men det finns väl andra arbetsuppgifter och förhoppningsvis blir det en någorlunda mild vinter.
Detta firade vi med vildsvinsfärsbiffar med trattkantareller, grönpeppar och äpple och lite rött till det medan vi satt där och njöt av våra avplastade fönster. Det syns kanske inte så bra på fotot, men tro mig - det kändes väldigt bra!
Idag? Idag har jag tampats med PostNord såväl appledes, som AI-ledes som med en riktig människa - inget gjorde mig dock särskilt glad. Fast då kan jag ju titta på fönsterna och känna att blodtrycket sjunker igen till en rimlig nivå.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.