Dagen inleddes med att åter tampas med PostNord, något som kan få den mest tålamodige (alltså inte undertecknad) att sucka förtretat. Jag håller helt och fullt med svärdotterns analys av denna skamfläck på den postala himlen; "PostNord känns mer som en kollektiv bestraffning för mänsklighetens ondska ibland än en frakttjänst...". Hear, hear, säger jag bara. Så mitt i prick. Det enda som gjorde att topplocket inte gick var den tredje kundtjänstmedarbetaren som mer uppriktigt än kanske företagsmässigt korrekt sa att "hade jag varit du hade jag blivit vansinnigt frustrerad". Det lenade lite, det gjorde det.
Sen gick jag på stan och shoppade bort lite ångest och frustration. Det blev dyrt.
Men även efter denna terapi kände jag att det behövdes ytterligare något. Själen behövde vårdas, vaggas in ett milt och meditativt tillstånd. Bästa sättet är ju då att greppa make och hund och köra ut till havet, så det gjorde vi.
Vi utgick från Tjuvahålan, vilket i och för sig fick mig att associera till PostNord, men sen fick jag syn på havet! Där låg det, stilla och liksom fridfullt. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; kusten utanför Halmstad är något helt annat än Lundaåkrabukten. Det är varierat, höjdskillnader och fantasieggande.
Höjdskillnaderna gör ju att man ibland får ta sig en liten paus, och det är ju bara bra, för då kan man ge sig tid att beundra utsikten och känna hur själen suckar belåtet och slår sig till ro.
När man har gått upp och upp och upp, ja då får man gå neråt, det finns något slags samband där. Det var mera klippor, mera hav, mera vida vyer! I bakgrunden ser man Tylön, och jag tycker att det är något fantasieggande med en liten ö som bara ligger där obebodd, så nära men ändå så isolerad.
Även om man då inte kan besöka Tylön så kunde man ändå morsa lite på tomtarna som uppenbarligen bodde där i en liten tomtegrotta. Inte alls i Lappland som man ju kan förledas att tro.
Sen gick vi lite till, och rätt vad det var så kom vi fram till Tylösand, där stranden låg alldeles tom. Inte minsta lilla vinterbadare syntes till. Vi avstod också från bad utan knallade tillbaka till bilen och körde hem, för nu kändes själen len och medgörlig igen.
Väl hemma blev det lite glögg och lite julkortsskrivande. I det fallet är vi lite gammaldags av oss (det kan nog vara så att vi är lite gammaldags av oss även i andra avseenden), och vill gärna skicka 'riktiga' kort, med frimärke och allt. Nu ska de bara postas också, och förmodligen levereras av PostNord, så vi får väl se hur många som kommer fram.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.