Havet, alltså. Vilken grej. Det bara ligger där liksom, och skvalpar. Eller stormar lite. Eller vad det känner för just den dagen. En av bonusarna med att deltidsbo i Halmstad, ja det är närheten till havet för en promenad.
Och idag blev det en tur runt Långenäsudden och det var en sån där mild dag när färgerna är dämpat silvergrågrönblå i en enda salig mix och havet var stilla. Man känner hur själen andas ut och hur axlarna sänks - ja så gott det nu går att sänka dem när nackspärren fortfarande trilskas lite, även om den är på bättringsvägen.
Vi traskade förbi fiskehyddorna i Grötvik som är rejält uppfiffade och säljs till ohemula priser nu. Jag tror att forna tiders fiskare hade gapat av förvåning om de sett hur deras arbetsbodar ser ut nu, däremot tror jag kanske inte att de används så mycket till just fiske nuförtiden. Vi passerade enefälader och klapperstensfält och andades havsluft.
Några får såg vi inte till, men de kommer kanske inte ut förrän längre fram i vår. Men vad gör väl det när vi har Loppan att titta på? Kanske inte så lockig, men nog är hon minst lika gullig som ett får. Gulligare, om jag får säga vad jag tycker.
När vi gått precis lagom långt åkte vi hem igen och tittade på skidskytte och åt äpplemuffins. Min själ gillar inte bara havspromenader, den gillar muffins också. Och skidskytte, fast den hade nog varit ännu nöjdare om de svenska herrarna hade bommat lite mindre.
I kväll blir det högrevsgryta som lagats i lergryta och ett litet glas rött till det. Det mår själen också bra av, det är min fasta övertygelse.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.