Ha!

När den florala nöden är som störst, Det är då man får tänka till och inse att man har ett bankomatkort.

Voila! Blommor. Och ljus. Varde fredag.

Fredag

Alltså, man kan ju faktiskt förvänta sig lite jubel&fanfar-känslor när det är fredag, det är väl det minsta man kan begära? Men vad får man? En natt med mardrömmar, ni vet såna där när man blir jagad och hotad och bara vill skrika men det kommer inget ljud hur mycket man än försöker. Dock lyckades jag faktiskt vråla i natt så att maken vaknade till och förvirrad undrade - ääähhh... ääähhhh... vad är det? innan han raskt ramlade in i Morfei armar igen och sov ljudlöst vidare. Eftersom klockan var stupid o'clock (ett utmärkt utryck som jag lärde mig i England), närmare bestämt 04.55 var det ju inte mycket vits att somna om verkade det som. Nix jag låg där och roade mig med att lyssna på regnet som hällde ner utanför. Studenterna, som festat ihärdigt till tidiga morgonen, hade dock tystnat vid det här laget, gardenparty i hällregn (om än med allsång till gamla slagdängor) är kanske inte så himla roligt, vad vet jag?

Därefter knallade lilla Loppan och jag ut i gryningen för att göra det som göras ska. Precis utanför porten höll vi på att trampa i en mängd glaskross som låg där som en elak rest efter studentfestandet.

Men inte är jag den som låter mig nedslås, ack nej! Vi promenerade, cyklade till jobbet (efter att jag glömt nycklarna och fick åka upp till femte våningen igen) och jag tänkte att jag cyklar väl inom stan på lunchen och går på torget och köper fina blommor, så kan jag göra ett sånt där mysigt blommor&stearinljusinlägg på bloggen och verka så himla balanserad och nöjd och mild och blid som allra helst. Det var innan jag kom på att jag i ett onödigt överdrivet nit rensade ur de fjuttiga svenska sedlar jag hade i plånboken innan vi åkte till GBP-land. Och på torget är det cash som är king. Jahaja.

Jag kanske kan lägga ut en bild på potatis i stället? Det är ju också en växt. Typ. Och sån har jag i mitt kylskåp.

Eller också får det bli en bild på lilla Loppan i höstfärger. Lilla Loppan har inte gripits av någon fredagsmelankoli, ack nej! Hon tjoade in på kontoret i morse och drog sedan en repa runt, runt i 14 varv innan hon nöjt kollapsade på golvet (bevis: se ovan). Säkert drömmer hon om saker som ska tuggas på. Mattor som ska kissas på. Stickningar som ska massakreras. Det är lite som att dela hushåll med en mycket liten, mycket lurvig, mycket söt men icke desto mindre vandal. En Djingis Khan i lurvmodell. En bedårande Djingis Khan.

En vanlig oktoberonsdag

Oktober, det kan ju vara lite sisådär. Höst som kan vara jättefin, eller ganska blaha:ig. Sedan kan man åka till England, närmare bestämt till Devon och ha det alldeles, alldeles underbart i den klottade krämens förlovade land. Det kan hända att jag har 507 foton i min kamera som bara väntar på att få vädra sig här på bloggen. Men så är det ju så att 507 foton, det jonglerar man inte runt med bara sisådär, utan då plockar man fram några bilder från dagens lunchbesök av dottern och Hjärtegrynet. För är det något som inte är sådär toppenbra med att åka ut och resa runt bland Pimms, afternoon tea och sisådär, ja då är det att inte få träffa vare sig den lilla lurvmoppen eller Hjärtegrynet på alldeles för många dagar. Så därför var det med stor entusiam som vi alla tog emot finbesök på lunchen!

Lilla Loppan placerade sig i dotterns knä  - eller om det nu var så att hon blev placerad där? Jo för lilla Loppan är högeligen intresserad av allt vad Hjärtegrynet tar sig för, så därför är det så att där Hjärtegrynet är, där befinner sig en liten lurvig sak. Ja om hon nu inte har snott en av Hjärtegrynets leksaker förstås, för då befinner hon sig förmodligen under ett bord där hon lite förstulen tuggar på Högligen Otillåtna Saker.

Den observante ser ett par ben där bredvid lilla Loppan. Dessa tillhör en mig närstående morfar som sysselsatte sig med sitt barnbarn. Ja när det inte ålades runt och tuggades lästes böcker om lilla Kanin förstås.

Högeligen fascinerande bok, det tyckte vi alla! Tuggvänlig och sådär.

Visst är det härligt att man en sån där vanlig gråmulen oktoberonsdag kan få den förgylld av så fint besök!

Vad beträffar den rafflande berättelsen om hur engelsmännen ser på lemon tea, så ber jag att få återkomma i ärendet när jag har jocklat runt med 507 foton.

Skolflicka

Det känns som om det inte var så där väldigt länge sedan jag följde dottern till första skoldagen med fröken Ing-Britt - och sedan två år senare med sonen till fröken Ulla (en amper dam, inom parantes sagt). När jag tittar på mina vuxna barn inser jag att det är ju ändå ett bra tag sedan man köpte skolväska, pennor, omslagspapper och traskade iväg.

Nu var det dags igen! Igår var det första gången på kursen med hund och lilla Loppan och jag dök upp iklädda ryggsäck och underställ, ty höstrusket ven över den skånska nejden. Det brydde vi oss inte om, vi var fulla av förväntan! Det kryllade av valpar av varierande storlek och modischang. Allt från en liten, liten king Charles spanielfröken till stora Berner sennen-gossar. Mitt i denna valpröra befann sig lilla Loppan som ihärdigt talade om att hon var jättesnäll och väldigt gärna ville hälsa på allt och alla!

Så himla roligt att vara igång igen! Vi hann med massor tyckte jag; kontaktövningar, lekövningar, avslappning, inkallning och början på 'sitt'. Och tänk, min lilla hoppetossa tyckte det var makalöst roligt och gick in med liv och lust för allt - ja möjligen var den där avslappningsövningen tämligen onödig. För övrigt var hon synnerligen entusiastisk och kryddade det mesta med krumsprång och krumbukter och ett sprudlande gott humör.

Vi hade fått instruktioner om att ha med något att kampa med, gärna i ett långt snöre. Jag slaktade en gammal trasig t-shirt och knöt fast trasan i ett gammal koppel. Låt mig säga som så här; det krävs stabilare doningar för att överleva en liten upphetsad terrierfrökens kampande. Jag får leta i gömmorna efter något med större överlevnadspotential tror jag.

Sedan åkte vi hem, sönderblåsta men oerhört nöjda efter vår första skoldag, hem till maken som gjort kvällsmat åt oss och sen blev det inte gjort mer den kvällen.

Dock kom jag på nu att den där "lämna-mattes-stickning-ifred"-övningen, den hanns inte med den här gången.

Ruggig måndag

Det är måndag. Det är regnigt, mörkt och småruggigt. Det lurar en förkylning i vassen.

...men jag har en lekfull liten spruttig terrier som far runt som en guttaperkaboll i lägenheten och struntar fullständigt i att det är måndag, det sitter en liten papillonfröken vid mina fötter och är söt, det puttrar en köttfärssås med rimmat sidfläsk, vin, sambal oelek och lite annat på spisen, man kan tända stearinsljus - och man kan sticka på den lilla polkagriskoftan. Det behövs mjuka yllekoftor nu när höstrusket kommer.

Alltså, det kunde vara värre.

Spegel, spegel på väggen där...

...fast äsch, inte behöver jag fråga en spegel för att veta vem som gulligast i landet är! Det är ju Hjärtegrynet såklart! Tätt följd av lilla Loppan.

Alltså, vem behöver gå ut på fredagskvällarna, iklädd högklackade obekväma skor, och slå sagda klackar i taket när man kan vara hemma, iklädd sina påsigaste och bekvämaste jeans och med ett sånt här glatt besök? Alla blir ju glada, även lilla Loppan som nästan slår knut på sig själv. Dels av glädje över att träffa den andra familjemedlemmen som är i liknande storlek och som kravlar runt på golvet, dels av iver att sno åt sig lite av Hjärtegrynets leksaker. Det gäller att vara snabb som en panter! Hjärtegrynet satt i sin stol och plopp! så slängde hon ett litet lejon överbord och innan mormor hann blinka rände Indy runt med lejonet i munnen, väl vetandes att det kanske egentligen inte var hennes lejon... Hjärtegrynet tittade intresserat på och slängde sedan raskt nästa leksak överbord.

Jaja, en mormor kan behöva lite motion, så är det bara.

Idag har lilla Loppan och jag varit hos den lokala hundprylsförsäljaren och införskaffat ett nytt koppel. När jag var på kurs i veckan sa instruktören att ett låååångt koppel ska man ha, hon fnös föraktfullt åt alla korta varianter. Jag, som är en lydig elev (och som gillar att köpa hundpryttlar...) åkte således raskt till Satchmos och förhörde mig om vilket som var deras längsta koppel? Försäljaren plockade raskt fram ett långt och kraftigt, i brunt läder. - Detta ska jag ha! utropade och och hivade fram de erforderliga sekinerna. Försäljaren försäkrade mig om att jag valt ett bra koppel, "poliserna använder detta, starkt och bra". Mja, jag har ju inte direkt en polishund, ingen macho schäfer precis, utan en liten slank och söt terrier... men det är välan klart att tösen ska ha ett kvalitetskoppel!

Sen har vi traskat runt med en annan valp och försökt lära valparna att man behöver inte leka med alla andra hundar, man kan faktiskt promenera bredvid varandra utan att låtsas om varandra också. Valparna såg inte helt övertygade ut som hur kul nu detta var? Men det gick rätt bra, och sen åkte vi hem och bakade äpplemuffins. Sånt ska ju också göras.

Oktoberfredag

Och så blev det då äntligen riktig höst! Lite krisp, lite höstsol och höstfärgerna börjar komma. Kan det bli bättre? Okej, jag vet att regnet är på väg att dra in och det är väl då man saknar den öppna spisen, men det blir nog bra ändå. En kopp te, en stickning, ett glas vin - det kan man duka fram i alla fall, och massor av stearinljus får helt enkelt ersätta spisen. Man får ju också se fördelarna med det; ingen aska att ta hand om, inget kämpande för att få bra drag, ingen fuktig ved.

Stickning, ja. Ständigt denna tidsbrist. Jag har ju fått garn till superfine lettiska vantar (som ska stickas på 1,5:or (!), jag har fått garn till en schal. Jag har en gammal kofta som ligger och skäms i en påse. Också har jag ju då köpt nytt garn till kofta till Hjärtegrynet. Nu blir den inte gul och vit, nu blir den hallonrosa och vit och än så länge ser det så lovande (och otuggat!) ut.

Idag har jag också varit på torget på lunchen och köpte fredagsblommor; det har varit lite magert på den fronten på sistone, men nu cyklade lilla Loppan och jag dit och handlade såväl rosor som något annat, eternelliknande. Kändes fint. Lilla Loppan hälsade på en pudel och blev helt tagen, sedan slog hon volter i kopplet, ville pussa på blomsteförsäljaren och lindade in matte i kopplet. Lite kallsvettigt alltså, men så småningom fick jag betalt, lindat upp mig, halat in vovven och cyklat hem. Och nu står de där, rosorna och ser helgaktiga ut. Yay me, typ.

Nu får vi se vad helgen för övrigt har att erbjuda! En hundpromenad imorgon med annan valp av större slag, lite stickning, företagets golftävling på söndag. Där ska jag dock inte vara med, eftersom jag har ett knä som beter sig på ett synnerligen oregelmässigt vis, inte alls som ett väluppfostrat knä ska! Ärligt talat så tycker jag faktiskt att knän ska veta sin plats och inte ha så mycket egna åsikter. Men i vilket fall; blir det fint väder tar jag Loppan med mig och går med ett tag på golfbanan (det är säkert nyttigt med störningsmoment tänker jag mig), blir det regn (som SMHI för tillfället förutspår) stannar vi hemma och prisar vi lyckliga stjärna att vi inte är med. Golfmiddagen på Grand på kvällen tänkte jag dock hedra med min närvaro, om det regnar eller ej. Någon gång måste man ju trotsa elementens raseri.

Nu är det dock inte så mycket raseri över elementen kan jag säga. Det är tvärtom en solig och fin seneftermiddag och jag tog hund och kamera och gick ut i trädgården för att fotografera Hösten! Dock var det inte så mycket höstglöd än, så jag fotograferade en ros och ett lönnblad.

- Va' gör du? undrade lilla Loppan och såg konfunderad ut. Sedan ägnade hon sig åt sånt som hon tycker är väsentligt; utforska spännande hål. Och skutta som en kanin.

Ikväll får vi finbesök! Hjärtegrynet och hennes mamma kommer och äter. Så nu kan jag faktiskt inte blogga längre, här ska lagas mat!