Att ha en skruv lös

 Märkligt nog sken solen idag. Det tackade vi för, dels för att det är helgdag och då är det ju alltid trevligt med lite sol, dels för att vi skulle iväg och köpa nya trädgårdsmöbler till vår nya lilla trädgård. Vi lånade bil med dragkrok och ångade iväg till trädgårdsmöbelförsäljaren. Vi hade tidigare tittat ut en lämplig modell och skulle nu mest bara göra lite väsentliga saker (betala, till exempel) och köra hem prylarna till vår nya adress. Visserligen flyttar vi inte in förrän om några veckor, men vi hade fått lov att sätta pryttlarna i trädgården. Kl 11 skulle vi vara hos trädgårdsmånglaren, för då skulle släpet vara ledigt. Okej, det var det inte, men vi tillbringade väntetiden med att gå igenom vad som skulle göras.

- Åh, det är så lätt så, utropade den fryntlige försäljaren, som faktiskt var en riktig trevlig prick. - Man skruvar bara lite här, och sen snäpper man i denna mojäng i dessa där, fortsatte han sen.

- skruva och snäppa, upprepade vi och försökte se händiga ut.

Sen körde vi iväg jättepaketen till Lund och asade in alltihop i vår lilla framtida trädgård.

- Det här ska snart vara gjort! sa vi och nickade beslutsamt mot varandra. Huliganen sa inte så mycket men ägnade sig mest åt att provpinka i alla de små trädgårdarna och plöja runt i diverse rabatter.

- Så söt han är! utropade några av grannarna och tittade vänligt på Huliganen som nådigt lät sig berömmas.

Vi började skruva och snäppa - nej vänta nu, snäppandet kom på slutet och innan dess var det en ohemult massa skruvar som skulle skruvas in i inte alltid välpassande hål. Men utan alltför mycket svordomar så kom pryttlarna på plats och vi kunde avnjuta vår första, men säkerligen inte sista, fika i trädgården. Det smakade utmärkt!

Sen kom den andra hushunden ut, en vördnadsvärd goldenhane vid namn Lennon. Lennon är också 12,5 år gammal och har bott där länge så man kan tycka att han har en viss företrädesrätt... fast det tyckte inte Huliganen. Lennon viftade vänligt på svansen och sa "välkommen". "Stick-å-brinn, ju förr desto bättre" svarade Huliganen då, helt utan att ta hänsyn till att han var nykomlingen på gatan. Jag log urskuldande (när man har en Huligan lär man sig snabbt att le urskuldande i de mest skiftande lägen, men å andra sidan så skrattar man mycket också).

Vi trodde skruvandet skulle ta en timme eller så. Fel. Fel. Fel. Men å andra sidan så var det en härligt solig eftermiddag så värre kunde man haft det.

Nu sover Huliganen på mattan. Snart sover jag i fåtöljen, och jag svarar inte för vad maken gör. Allt skruvande tar på krafterna, men en bra dag har det varit. Fast nu väntar en nybäddad säng med lakan som torkat i solen. Den känns ganska lockande måste jag säga.