I förra inlägget skrev jag så troskyldigt att det skulle bli så skönt att gå och lägga sig. Det var det också, och jag somnade tämligen ögonaböj och sov jättehårt. I ca 20 minuter när jag abrupt (eller möjligen brutalt?) väcktes av att maken utropade "men vad i hela fridens dar???" - ja det var så många frågetecken att man liksom såg dem sväva runt i mörkret.
- Äääähhh.... va? sa jag på ett kanske inte så intelligent vis.
Sen kändes det liksom lite vått. Fuktigt på något vis. Det regnade. Men inomhus? Jodå, det hade vräkt ner med regn och blåst så att huset vibrerade. Och på något vis hade regnet pressats in under takpappen och sen med stor precision landat i min säng. Inte i makens. Inte i Huliganens. Nejdå, det var mig det regnade på. Det är en märklig känsla att ligga i sin egen säng och bli regnad på, det är det.
Maken kröp ut på krypvinden iförd sina rutiga pyjamas (kärleksfullt sydda av hans hulda maka = moi) och satte rådigt en spann under läckande stället, fast då hade det faktiskt redan slutat läcka in så det var inga Niagarafall precis, vilket jag var synnerligen tacksam för. Idag har snickaren förseglat takpappen lite mer rejält. Samt klätt in en stor del av taket i presenning, det väcker nostalgiska minnen av campingturer ner genom Europa i fornstora dar. Då hände det också att det regnade in, det gjorde det.
Efter bevätningen från ovan tog det ett tag att somna om, det är svårt att sova medan man misstänksamt blänger upp mot taket kan jag tala om.
Idag har det varit litet småsömnigt, så dagens plan är återigen att knoppa in tidigt. Så får vi se vad som händer i natt, det är ett spännande liv man lever!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.