På rymmen

Vi har varit lite på rymmen, maken och jag. Bort från takomläggning, bort från flyttkartonger och bort från röra och dammtussar och herregud-jag-blir-snart-galen-på-stöket!!. Nej, i helgen har det enbart varit ett liv i sus och dus och lyx på högsta nivå! Huliganen fick lyxa till det på sitt håll, han tog sitt pick och pack och flyttade till dottern och svärsonen över helgen.

- Han har uppfört sig exemplariskt! rapporterade dottern när vi hämtade honom. Vi tror henne inte riktigt, men vi älskar att hon försöker invagga oss i den tron.

Först drog vi till Landskrona. Maken ville titta på lite fornlämningar där. Nu är det så i Landskrona att fornlämningarna liksom inte syns. Joföralldel, först tittade vi på resterna av den gamla kyrkan och det fanns ett par stenar att begrunda. Lite fjuttigt tyckte jag för min del och förväntade mig mer senare. Det blev inte mer - det blev mindre! Här har det legat ett spetälskehospital utropade maken och pekade på... en gräskulle?! Alltså, jag blev inte mäkta imponerad. *)

Men vi åt glass - och här vill jag påpeka att jag inte moffar i mig TVÅ glassar, nej jag håller makens pinne också, eftersom  han rattade runt med kameran. På min scoutheder.

Fast hittade vi en liten skojig staty och då blev jag nöjd. Jag förstår såväl att man behöver vila fötterna när man rantar runt i klackskor.

Därefter lämnade vi Landskrona åt sitt öde och drog iväg till Örenäs slott, dit vi skulle på champagneweekend, jojomensan! Detta var en generös present från syrran och hennes familj, jo för maken fyllde ju 60 i januari, och jag fyller något jämnt nästa år.

Det började lovande när vi kom upp på rummet; en säng full av kuddar och pälspläd och en liten bricka full med chokladpraliner och champagne... och sedan var det bara full fart framåt! Afternoon tea med champagne, scones och små petit four:er slank ner och sen tog vi en välbehövlig promenad ner till fiskeläget Ålabodarna för att skaka ner sconesen och pecannötspajen lite - vi visste ju att det skulle bli mer. Mycket mer...

Klockan 19 var det mer champagne och ostron. Jag har ett kluvet förhållande till ostron, inte för att jag ätit så många i mina dar, men konsistensen alltså... slemmig är väl ett någorlunda hyfsat sätt att uttrycka sig? (Man skulle kunna säga att det är som att hälla i sig snor också, men det gör man inte, väluppfostrad som man är). Maken däremot har ett mer romantiskt förhållande till ostron; det är som att insupa lite hav, utropar han och ser lycksalig ut. Man jag åt mitt ostron, och jag bifogar bevis; ett tomt ostronskal. Mitt. Och det var inte fullt så illa som jag befarat. Ska det bli ostronätare av mig också?

Sen, ja sen blev det en himla massa mer mat; amandinepotatis med tryffel, tartar på pilgrimsmussla och råräkor, simgus (ni vet, en sån där lyxkossa på Gotland som masseras, får toppenmat och lever ett lyckligt liv - ända tills vi äter upp den), ost och dessert. Till detta serverades vin och vi var mätta och belåtna när vi så småningom traskade uppför trapporna igen och med uppbådande av all vår viljestyrka petade i oss de sista chokladtryfflarna medan vi såg Måns vinna ESC. Jaja, det kan väl hända att någon snarkade sig igenom denna musikaliska triumf (fast inte före jag ätit upp mina chokladbitar, någon ordning får det ju ändå vara).

Det var otroligt skönt att få leva lite lyxliv, innan vi åkte hem till verkligheten igen med nya krafter och djupt tacksamma mot syrran med familj som bjudit oss på detta.

Helgen till ära hade jag köpt ett nytt läppglans med det passande namnet Party Starter; det tyckte jag kunde passa bra till en helg i lyx och överflöd!

*) Jag sprider uppenbarligen desinformation. Det var inte alls ett spetälskehospital utropade maken och stirrade klentroget på vad jag skrivit; det var ett karmeliterkloster. Det finns säkert en skillnad och jag rullar mig i stoftet och erkänner mitt felsteg. Så glöm nu det där med hospitalet som inte syntes. Karmeliterkloster var det. Det som inte heller syntes.