Det är tur det finns rabarber

Alldeles, alldeles nyss var det helg och jag tillbringade en del av denna på bästa sätt. Nej, det var inte vid ett glas vin och en chokladkartong, men minst lika bra; ute i Linnebjer med gott pratsällskap, både av fyr- och tvåbent natur.

De tvåbenta for runt som jehun så att de ännu inte utblommade vitsipporna hukade sig, i alla fall en av de tvåbenta. Den andra lunkade mer runt som en mycket liten Tjuren Ferdinand.

Man kan också observera en viss skillnad i uppmärksamhet sin matte; vissa håller koll och tittar med beundran upp på sin ledare. Andra, av mer kortbent natur som aldrig betungats av någon överdriven underdånighet, ser sig som sin egen ledare, tack-så-mycket, och spankulerar utan att hålla vidare koll på matte. Hon får väl hålla koll på sig själv?

Frisk luft är ju så nyttigt sägs det, och det betvivlar jag inte alls. Men frisk luft med massor av vitsippor, sol och pratsällskap så att man blir nästan lite trött i käkmuskulaturen, det måste ändå vara lite extranyttigt tror jag.

Sen tog helgen slut, och grottekvarnen slog igen om en med ett "klonk" som genljöd upp till Haparandatrakten. Det har varit jobb-å-jobb-å-jobb-å-lite-övertid på det.

Det är då det är tur att det finns rabarber som börjar spira nu. Så att man kan gå ut i sin köksträdgård och rycka åt sig de första fyra och baka rabarbermuffins. Jag tycker det nästan är lite genialiskt; jag menar, rabarber är ju väldigt gott. Muffins är ju väldigt gott. Så kombinationen av rabarber, muffins och lite nystött kardemumma, det blir ju helt perfekt till kvällskaffet.