Baka, baka liten kaka

Fast inte så liten ändå! Jag gillar att baka, och om sanningen ska fram, även att äta kakor. Detta kan ju vara en förödande kombination, men är det nu julhelg så är det, och då vill man ju faktiskt inviga sin nya fina julklappsform från Nordic Ware. Jag menar, ska man ändå baka, så kan det ju lika gärna bli vackra kakor? Om nu innehållet inte blir så bra, så kan  ju ändå formen vara fin. Vem sa att yta inte är viktigt?

Så idag var det dags! Vädret är som det är, så då kan man behöva en liten solgul kaka.

Först tog jag en bild på formen, och sen en där jag arrangerat lite ingredienser runt omkring - solgula citroner till exempel, vilket faktiskt passade himla bra eftersom det är just en citronkaka jag tänkt baka. Citron = c-vitamin = Mycket Nyttig Kaka, rena hälsokosten.

Sen körde jag ut maken ur köket, maken blir lite nervös av alla öppna skåpsluckor och jag gillar att ha allt till hands när jag sprätter runt med ägg, mjöl och så vidare. (Egentligen blir inte maken nervös, men han har en stor svaghet för stängda luckor och lådor, det har han). Sen tänkte jag att det är ju egentligen himla trist att allt man visar upp ser så ordentligt och undanplockat ut, så då tog jag en bild på hur det verkligen ser ut, med öppna lådor och allt (här kan du hålla för ögonen, käre make).

Sekunden efter jag tog ovanstående bild råkade jag välta ut hundens vattenskål, så i nästa ögonblick fullbordades röran med underlägget till Huliganens mat- och vattenskål samt matskålen som fick diskas ur. Så klan det gå när man ska vara sådär skrupulöst ärlig i sin blogg.

Jag rörde och vispade och rev citron och hade mig, hela tiden i sällskap av en hjälpsam hund.... eller hur det nu var?

Tja, han var kanske inte överdrivet entusiastisk, men han kom utlommandes i köket lagom tills det var dags att slicka skålen i alla fall.

När kakan var i ugnen satte jag mig att sticka på min blomvante (nr 2) - för hör och häpna, jag har inte fallit för ugglevantarnas lockrop. Än. Imorgon är en annan dag och jag lovar inte bestämt.

När dofterna (och tiduret) sa att kakan var klar tog jag ut den ur ugnen och sen kunde jag konstatera att den nya formen, den gjorde sitt jobb bra!

Men det känns ju lite meningslöst att bara baka för att sedan stå och fånglo på resultatet så då dukade jag väl en liten kaffebricka och ångade ut till maken med den. Jag är en synnerligen snäll fru.