När man är lite genialisk

Det är inte alltid man känner sig sån, genialisk alltså. För det mesta tycker jag man rusar genom livet, lätt förvirrad och alltid med en känsla av att det är något man glömt. Ofta slår det en att jamen-varför-tänkte-jag-inte-på-det?!? Så då är det ju faktiskt lite extra skönt när man har tänkt i förväg och planerat alldeles rätt.

Just nu klappar jag mig alltså själv på axeln och säger uppmuntrande till mig själv att det här, det gjorde jag bra! Tog ledigt nu i mellandagarna alltså. Det är liksom inte klok vad stressen rinner av en när man har en hel drös med lediga dagar framför sig och inte särskilt mycket inplanerat.

Problemet är inte att man inte vet vad man vill göra, problemet är väl att man vill göra allt på en och samma gång; sy lite. Sticka lite. Läsa lite. Fika lite. (Fast efter att jag i ett missriktat fall av nyfikenhet ställde mig på vågen i natt har jag för tillfället strukit sista punkten. Det där med "för tillfället" är nog dock bara en snabbt övergående nyck, med tanke på att det finns såväl saffransbullar i frysen och flapjacks i burken.... (och varför skulle jag påminna mig om det nu när jag sitter här och bloggar - nu blir ju suget efter en liten flapjack alldeles väldigt stort).

Det är i alla fall därför mitt sybord ser ut så här, med diverse olika projekt. Svårt att begränsa sig. Men idag har jag alltså sytt mig en liten påse till stickprojekt. Jag tänker mig att den kan vara bra att ha med sig när man går på stickcafé till exempel, för det drar igång om några veckor, och då kan det passa att ha något färgglatt att packa ner garn och stickor i.

Planen är nu att sy några mindre förvaringar för stickmarkörer, hjälpstickor, varvräknare, stickmätare och alla andra nödvändiga prylar som man behöver ha med sig. Åh, det är härligt med materialsporter!

Och vad ska man sticka då? Om man nu bortser från den där koftan jag hållit på med i över ett år... eller halskragen som bara väntar på en icord-avslutning... eller tvåfärgsvantarna som jag ju håller på med och där vante nr 1 (minus tumme) nu är klar....också har jag ju garnet jag köpte i Amsterdam förra hösten som ska bli en schal och där jag nu hittat ett fint mönster... beslut, beslut, ständigt dessa beslut!

Sen kan det ju vara så att jag fick en väldigt fin bok i julklapp av maken, nämligen "Votteboka" av Jordid Linvik. En bok som är knökafull av fantastiska vantmönster! Man vill liksom sticka alla! Rävar och knutar och pingviner och hjärtan och allt vad det är. Men mest av allt vill man nog sticka ugglevantar...

Jag är dock en ordentliga person så jag ska självfallet inte börja på några ugglor innan jag stickat klart de blommiga vantarna. Ånej, sån är inte jag. Var sak i sin tid säger jag strängt till mig själv. Först blommor, sedan ugglor.

Okej, det kan ju hända att jag ändå tog en tur till Tant Huldas idag och köpte lite shetlandsull (som syns i min nya stickprojektpåse där ovan). För att vara beredd alltså. Mörkbruna ugglor på naturvit botten, hur snyggt blir inte det? Tänk om jag skulle råka bli klar med de blommiga och stå där alldeles garnlös?! Nej det får inte ske, man är väl som en scout, alltid redo! Då måste man ju ha garn till ugglor, det förstår ju vem som helst.