Jag hade en plan

Ända sedan vi flyttade in har jag planerat hur det skulle gå till när vi gick och köpte gran. Det har ju varit lite olika med det genom åren; när vi hade ett fritidshus i Halland med tusentals (ganska anskrämliga) granar på tomten högg vi egen gran. Ibland har det handlats vid en plantskola. Ibland på landet. Ibland vid Ica i hällregn.

Men i år skulle vi köpa vid Domkyrkan och sedan bära hem den i skymnningen längs de små kullerstensgatorna, snöflingor skulle falla stilla och ett lätt vitt puderlag av snö skulle lysa upp tillvaron.

Riktigt så blev det inte, snön vägrade liksom att singla ner så där fluffigt och vitt. Fast det regnade inte i alla fall. Granen blev vederbörligen köpt vid Domkyrkan. När vi närmade oss såg vi en ansenlig kö som ringlade runt hörnet. Maken stirrade förbluffat på dem.

- Är det sånt tryck på julgransköpet inne i stan? undrade han.

Fast sedan visade det sig att det var julkonsert inne i kyrkan, medan vi köpte gran utanför densamma, så det var rätt fridfullt. Vi granskade granar ur alla perspektiv. Den skulle inte vara för bred. Hög, men inte för hög. Tät - men inte för tät. Och rätt vad det var så snavade vi över den! Grön och barrig var den också. Och sen blev det nästan rätt;

1. promenad hem längs kullerstensgator i skymning - check!

Okej, det var väl den punkten som slog in, men det är väl ändå inte så illa?

Sen, ja sen följde vi reglementet; maken hjälpte till med fot och ljus och slog sig sedan till ro med lite glögg medan jag hängde i kulor, glitter och allt vad som ska till. Huliganen var inte sådär jätteintresserad, det kan man inte påstå. Hans håg står nog inte till julpynt direkt, fast jag misstänker det blir lite annorlunda när det är dags för julskinkan.

 

Och högst upp i granen, på hedersplatsen där tronar julkulan jag fick av Ellenmamman i somras. Äntligen i sitt esse och i sin rätta miljö! Hade den kunnat tala hade den säkert sagt "hohoho" men nu får man helt enkelt tänka sig det.