...är början på något nytt, vilket ju kan vara en bra tanke att ha, till exempel när man snor åt sig sista biten i chokladkartongen. Eller stickar sista varvet på en kofta, till exempel. Förvisso behöver man inte vara på sista varvet för att börja på något nytt när det gäller just stickning, men nu är det själva principen jag är ute efter och inte några samvetsfrågor när det gäller att starta nya stickprojekt.
Så efter en synnerligen skön julledighet som inleddes med att jag såg en fantastisk regnbåge på lille julafton i Botan närmar vi oss nu målsnöret för 2015. Ett bra år på många vis, med mycket att vara tacksam för - och allra mest tacksam är jag för min familj, Huliganen, att vi börjat på ett nytt liv inne i centrala Lund. Mer kan man inte begära!
Nu ska det bli spännande att se vad 2016 bär med sig! Men innan vi kommer så långt ska maken, Huliganen och jag ta bussen till syrran ikväll för nyårsfirande och det ser vi fram emot. Det är dagar som denna man är synnerligen tacksam för en tilltagande dövhet hos den fyrbente. Förvisso har smällandet inte varit så farligt än, men någon smäll har det varit. Men min egen lille Huligan-Ferdinand har bara fortsatt att snusa på
blommorna någon intressant fläck och struntat i oljudet. En väldigt välkommen förändring mot hur det var tidigare om åren - allt var verkligen inte bättre förr.
Nu blir det snart en eftermiddagspromenad i det soliga men kalla vädret och sedan ska jag ge mig i kast med min vänstra blomvante. Notera att jag skriver "vänstra" - detta för att påminna mig om att man har inte två högerhänder. Nu kan man ju tycka att detta inte är någon omstörtande upptäckt, men uppenbarligen hade detta inte gått upp för undertecknad som lite tidigare idag insåg att hon stickat två högervantar. Ugglorna får vänta ett tag till. Till 2016 till exempel, och imorgon drar ju Tour de Ski igång = mycket sticktid. Ho-ho!!
...och Gott Nytt År!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.