Skäggfjun och målbrott?

Okej, nu är vi tillbaka i det skedet i livet igen - det när man har en tonåring i huset! Någon fyller 13, en av de mindre, men kanske högljuddaste familjemedlemmarna. Så då undrar man ju vad som väntar? Är det finnar, skäggfjun, skrovlig röst och hägrande moppeålder?

Eller kan det vara så att det i själva verket är en mycket mogen och stilig (höll på att skriva "ståtlig" men det vore kanske att ta i) gentleman som idag fyller alldeles väldigt många år i hundår räknat? Skäggfjun, det har han ju redan över hela kroppen. Rösten är kanske inte så mycket skrovlig och målbrottshes som högljudd och moppe, nja, det blir det inte, det kan jag försäkra.

I vilket fall som helst, jubilaren har redan ihärdigt tiggt till sig en bit macka från maken, yoghurt från matten och undersökt vad den hemkomne sonen egentligen har i sin väska? Alldeles oinviterad körde han ner huvudet och kollade läget.

Än så länge inga presenter (ständigt denna slarviga matte!) men jag vet att sonen på ett högst rekorderligt sätt har med sig en present. - Piper den högt? frågade jag misstänksamt, baserat på tidigare erfarenhet av vad sonen (och dotter och svärson för den delen) anser vara en passande present till fyrbeningen. Sonen har dock på sin heder försäkrat att leksaken piper inte. Den väser. VI får väl se om det är bättre?

Hur som helst, grattis på dig din lille krabat! Vi hoppas du kommer finnas hos oss länge än!

Hurra, hurra, hurra!!!