2016

Nu är det inte många timmar kvar på 2016. Ett konstigt år. På det personliga planet har det hänt så mycket fantastiskt och roligt, samtidigt som jag varit mer ledsen än jag varit på många år. Men det är ju så, hade man inte älskat sina djur så mycket, så hade man inte saknat och sörjt så mycket. Inte vill man gå genom livet i en slags beige lagomkänsla? Jag tror inte man kan känna så där himlastormande glädje om man inte kan känna sorg också. Och sorgen går så småningom över, men glädje finns alltid kvar.

Samma år som vi sa farväl till världens bästa lille Huligan fick vi två nya tandläkare, en Loppa och ett Hjärtegryn i familjen, så nog får man säga att på det personliga planet har året gått på ett stort plus!

När det gäller världen i övrigt känner jag mest för att leka struts och sticka huvudet i sanden; så mycket elände. Jag är så innerligt tacksam för att jag är så lyckligt lottad med hem och arbete och trygghet, en jättefin familj och en glad vovve, och inte är det för att jag gjort mig förtjänt av det mer än många andra som lever i fruktan och misär. Jag har dragit en vinstlott i det här livslotteriet och det hoppas jag att jag alltid ska vara tacksam för.

Mitt i alla dessa filosofiska funderingar återstår inte så mycket av 2016; lite matlagning eftersom vi ska fira avslutningen av året med syrran och Zoya. Bordet är dukat och naglarna är glittermålade. Snart är det dags att förbereda det sista men först ska jag sova en stund i fåtöljen med Loppan i knäet är planen. Loppans första nyår - jag tror och hoppas att hon ska klara det bättre än Huliganen som var grymt rädd för nyårsraketerna.

Snart är det 2017 och det blir spännande att se vad som händer då! Men först vill Loppan, maken och jag önska ett Gott Nytt År!