När det går lite väl fort

Jag har ofta under årens lopp skrivit inlägg i stil med "1:a advent", "2:a advent"... ja ni fattar, ända fram till 4:e. I går har det liksom galopperat iväg med tiden och imorse tänkte jag att nu får jag ju ändå skriva ett adventsinlägg, och tänkte högtidligt knappa in "2:a advent"... ända tills jag räknade på ljusen. En, två, tre... hmm.... det är ju redan 3:e advent och vart har den tiden tagit vägen, det undrar jag verkligen.

Tiden, ja den rusar iväg. Så sent som i mars kom lilla Hjärtegrynet och hon var ju makalöst rar och söt och alldeles, alldeles underbar. Men hon låg ju mest stilla i famnen och sov, det gjorde hon. Igår när jag hämtade dottern för att vi skulle iväg till syrran och sy med henne och systerdottern (och fika och prata, om vi nu sanningsenligt ska redogöra för allt), ja vem knatar väl runt med sin gåvagn då med ett stort och belåtet leende på läpparna. Alltså är detta klokt?! Tänk vad hon har lärt sig sedan i mars! Själv har jag ju i och för sig lärt mig att köra ut ur garaget, men det är väl den största (och förmodligen enda) utvecklingen som  jag har gjort.

Men 3:e advent. Och man vaknade till hällregn, vilket var väntat för idag har vi knallat ner till Domkyrkan och köpt gran och den där romantiska drömmen jag har om att strosa ner genom kullerstensgatorna i ett stilla snöfall och köpa gran, den är nog mest en illusion tror jag. Men granen, den står grön och grann i vardagsrummet och väntar på att kläs i kväll. Lilla Loppan var högeligen förundrad över att vi släpade in ett helt träd i huset, men har för övrigt lämnat den ifred. Vi får väl se hur det blir när den blir knökfull av frestande saker...

Snö eller ej, jag börjar ändå känna att jag grips av den där julefriden. A Fairytale of New York går på repeat, när inte Mariah Carey ylar ut att All I want for Christmas is you - och jag känner att allt det jag vill, det är att få ha min gran, min hund, min make och att få träffa barn och det gående barnbarnet. Lite glögg och choklad och sen är jag så himla nöjd! Och om mindre än två veckor kommer sonen hem, på julafton ska vi hem till Hjärtegrynet med familj och vi får väl se vem som massakrerar deras gran först - Hjärtegrynet i full fräs med gåvagn eller en uppspelt liten terrier-Loppa.

Okej, okej - skulle det ramla in en Mulberry Bayswater double zip i rött så skulle jag väl inte tacka nej. Det är dock inte nödvändigt alls för att jag ska njuta av julen.

I eftermiddag passar vi Zoya när syrran är och bakar pepparkakor med sitt barnbarn. Detta tycker Loppan är väldigt roligt, medan Zoya är mer resignerad. Är hon fortfarande kvar?! såg hon ut att tänka när hon kom in genom dörren.

 På mitt skrivbord är det ostädat och stökigt. Eller också kan man säga att det är ett kreativt kaos vilket ju genast låter mycket bättre. Det stickas på julklapp och lite vantar och så bloggas det lite, fixas med foton. Snart är det skidor på tv, det blir fika med saffransbulle, ikväll ska granen kläs och det är väl ungefär det som ska ske denna söndag som är den 3:e advent och inget annat.