Fjorton

Ända sedan jag började blogga har jag skrivit ett inlägg på lillejulafton där jag gratulerat Huliganen på födelsedagen! I år skulle han ha fyllt 14, men i stället är det exakt ett halvår sedan maken och jag gjorde den tunga resan till veterinären varifrån vi reste ensamma tillbaka med ett tomt koppel.

Jag kommer aldrig att glömma den midsommaraftonen när vi promenerade runt i Lund i mörka solglasögon så ingen såg hur rödgråten man var.

Fortfarande saknar jag vår lille Huligan något otroligt, samtidigt som jag så innerligt glad för vår lilla Loppa. Jag tror Huliganen gillat Loppan! Även om han möjligt tyckt att hon var väldigt, tja, valpig.

I veckan hämtade jag dock något på posten. Något som är både juligt och vårigt och roligt och fint på en och samma gång. När jag var liten tyckte jag att sådana där små glober där det snöade inuti om man skakade dem var så fina. Nu har jag en sådan. En där Huliganen sitter bland lavendeln och det snöar på honom. Jo för så kan det vara - lavendel och glittersnö på en och samma gång, toppat av världens bäste Huligan.

Jag tror du har det jättebra där du sprintar runt och slickar folk på tårna, får äta så mycket lammstek du vill och får skälla precis hur mycket du vill! Grattis på dig du, din lille krabat - du var världens bästa Hampus, så är det bara.