Hur många bilder kan man ha i ett inlägg om muffins?

Jag tycker om kakor. Man kan kalla mig kakmonster utan att komma alltför långt från sanningen. Sen tycker jag om att baka också. Hur det nu är, så är det ju ändå ännu roligare att baka när man har fina formar. Och just en fin form, det fick jag i julklapp. Alltså vanliga tråkmuffins - vad är väl det mot små blommuffins frågar man sig?

Nu är muffinsplåten invigd. Jag gick ut hårt med att göra äpplemuffins. Efter juldagarna så känner man ett litet behov av att vara nyttig, och vad är väl nyttigare än frukt kan man fråga sig. Så observera, jag kunde ha gjort chokladmuffins med hallon i. Eller muffins med vit choklad i. Men min inre renlevnadsmänniska slog till och bestämde att äpplemuffins, det fick det bli! Man kan kalla mig asket. Fast då kommer man väldigt långt sanningen.

Först ska man ju göra smet, så då gjorde jag det och hällde i formarna.

För att ingen ska sväva i tvivelsmål om hur det ser ut lägger jag in en bild. Därefter skulle muffinsen in i ugnen för att bakas. Det var andlöst spännande när man gick där och väntade. Men tadaa! Rätt vad det var kunde jag ta ut dem ur ugnen.

Jag behövde inte vara ensam i köket, ånej. Min trogna hjälpreda var där och höll uppsyn över mina bestyr. Hon var mycket intresserad och när muffinsen kom ut blev hon väldigt upphetsad och tyckte uppenbarligen att det luktade gott!

Lilla Loppan är oerhört spänstig och hoppar bättre än Stefan Holm på sin tid vill jag nog påstå. Herregud, vad klämde han sig över? 2.40, give or take någon centimeter hit eller dit tror jag. Jag vill nog påstå att Loppan, hon hoppar gladeligen sin egen höjd över havet x 2,5 eller så. Och då skulle väl i rimlighetens namn herr Holm spänstat över åtminstone 3.50 eller något åt det hållet. Vår egen privata teori är att man i den australiska terriern avlat in en känguru eller två någon generation tillbaka.

Det blev ingen muffins till Loppan, men maken och jag har provsmakat dem.

Jag borde nog ha haft lite mindre smet för de blev lite väl runda under fötterna (i icke-alkoholistisk mening). Men goda blev de! Av rent bloggtekniska skäl var jag dock tvungen att skära av lite så att de kunde se snygga och balanserade ut, och sen, ja sen fick jag väl äta upp de bitarna också. Men enbart av estetiska skäl, inte för att jag är speciellt glupsk. Ånej.

Och svaret på frågan i rubriken är uppenbarligen nio. Så nu vet man det.