När man inte visar sig från sin mest begåvade sida

Folk såg att lite förbluffade ut när jag hävdade att Huliganen var en väluppfostrad hund - men det var han. När det gällde sånt som jag ansåg vara viktigt. Däri ingick inte att inte få mat vid bordet, för jag tycker det är lite mysigt att få dela med mig av godsakerna. Men så på äldre dagar blev han lite mer, tja påträngande och krävande är nog ord som liksom faller en på läppen. Han påtalade med stor emfas och eftertryck att nu, nu var det hans tur att få. Det blev lite småjobbigt till slut när han var lite lätt glömsk och med ålderns rätt cirkulerade runt bordet och strängt sa till folk att "du har minsann inte gett mig något" - även om de kastat lammsteksbitar i hans gap bara minuterna före.

Därför sa jag att "nästa hund, den ska inte få tigga vid bordet". Yeah right... såg man att folk tänkte då med ett spydigt leende på läpparna och jag insåg att ingen trodde mig. De vet hur lättledd och lättövertalad jag är av två tillitsfulla hundögon.

Men dagen kom när Loppan kom in i vårt hem och förvisso var det så att jag under lång tid åt mina mackor och lämnade en liten lagom hundsmakbit kvar... men aldrig att hon fick. Jag kan minsann jag också!

Nu är det inte så att Loppan inte tigger, det har jag aldrig sagt. Hon inser att det luktar gott och hon vill också ha - men det blir inget. Även om jag emellanåt vrider mig i vånda. Nu har det gått tre månader sedan hon kom, och hon har ännu inte fått något vid bordet. Det är så jag har lust att klappa mig själv på huvudet och säga "duktig matte". Kanske lite klick och choklad på det?

I vilket fall som helst, om man nu har sådana där nya fina principer om att inte mata vid bordet - då är det inte världens smartaste idé när man sitter där med sin skinkmacka att gripas av sån kärlek till sin lilla vovve att man böjer sig ner och klappar om den lilla rara terriern. Med mackan i näven. Tjoff! sa det och sedan satt terriern fast i skinkmackan.

En gång är ingen gång och två gånger är en ovana. Nu gäller det att se till att det inte blir fler gånger och att jag lär mig att vara lite förutseende. Jaja, vi får väl se hur det blir med den saken. Finge Loppan välja, då vet ju jag vad hon skulle tycka.