Lokala stormvindar

Först tänkte jag att det här inlägget kanske skulle heta något i stil med "slow life" för jag tycker de här mellandagarna, de går i den stilen; julen är slut, skinkan är slut, julmusten har druckits upp, man har nyårsafton bakom hörnet och det är läge för att varva ner, greppa stickningen som överhuvudtaget inte kom fram alls under julen (om man bortser från att lilla Loppan fick tag i en nerfallen hemstickad strumpa på julafton...och behöver jag säga mer? Hon gjorde processen kort kan man säga).

Det är helt ok också att det inte varit så många lediga dagar, även på jobbet kommer man in i en lugnare rytm där den galna finishen före jul nu har övergått till att avsluta och förbereda. Alltså "2017" låter det inte väldigt konstigt? Så fast det är lite sorgligt att familjeliv och maratonätande och paketprasslande är slut, så är det också på sitt sätt vilsamt och lugnt.

Skulle man kunna tycka. Om man nu inte varit hembjuden till en granne häromkvällen på lite ost och vin, den dagen då stormen Urd drog in över Skåne.

- Ta med lilla vovven! sa grannen gästfritt. Hon gillar Loppan och det är ett ömsesidigt gillande, så maken, Loppan och jag vattenkammade håret, tog hissen ner och ringde på dörren.

- Välkomna! sa vår värdinna då lika gästfritt och innan hon ens hunnit fram till "-na" så var Loppan inne och drog runt som en orkanvind av hög magnitud. Grannen har flera barnbarn, så det finns gott om roliga saker om man nu är en liten raggig fyrbening. Rätt vad det var kom Loppan galopperande med en gepard i munnen. Rutinerat kastade jag mig som en panter över henne och slet geparden ur gapet.

- Nähä, aldrig får man ha något roligt sa Loppan och stannade tillfälligtvis upp medan hon scannade av omgivningen för att hitta något annat att göra eftersom nu geparder uppenbarligen var förbjudet. Rätt vad det var såg jag att det tindrade till i ögonen; grannen hade på en hylla i låg höjd passande barnbarn ett litet tomtelandskap för barnbarnen att möblera runt med. - Tomtar!!! sa Loppan förtjust då och övergav alla tankar på geparder utan greppade raskt närmaste tomte och rände iväg, väl medveten om att matte förmodligen tyckte att Satt Tomte Sitter. Grannen har en sån där lägenhet där man kan springa runt, runt mellan bibliotek, vardagsrum, hall och matsal, och det blev lite som i visan "så går vi runt kring ett enerissnår, enerissnår, enerissnår...", fast det var inte så mycket går som rusar, och inte så mycket enris som gran -  runt, runt alltmedan jag mellan flåsandet utstötte ursäktande ljud åt alla håll och kanter. På något sätt var det väldigt mycket flashbacks till när vi var på kalas med Huliganen i hans krafts dagar.

Nu kan man ju tycka att man kunde gett den lilla terriern något annat att sysselsätta sig med, ett tuggben eller så - men det är så att hon haft lite tjall i magen de senaste dagarna, och går på sträng risdiet. Det finns ju någon form av övre gräns för hur kul man tycker det är att ångtvätta mattor, menar jag. Så tuggben, grisöron var out of the question. Så till slut kopplade jag lilla Loppan medan vi smällde i oss ost och drack vin som om det inte fanns en morgondag. Loppan låg där och höll ett vakande öga på tomtarna medan hon suckade längtansfullt då och då.

Så det var en mycket trevlig, men kanske inte så lugn kväll. Och mitt förslag är att nästa storm döps till "Indy", möjligen med "Loppan" som runner-up.

I ärlighetens namn får man väl dock erkänna att hon är lugn emellanåt också. När hon vilar upp sig inför kommande orkananfall.