Det är något lugnande med träd

Det har varit en sån där dag idag. En datordag. Ny dator - need I say more? På jobbet alltså. Och just nu är jag i skedet att jag saknar diverse tämligen viktiga dokument och en databas som egensinnigt räcker lång näsa åt mig. Nåja, man kan lämna jobbdatorn åt sitt öde och bege sig hemåt där maken och Huliganen väntar. Och ens egen dator. När man öppnar eländet den säger den hurtigt "datorn är utsatt för risk. Skyddet mot spionprogram är avinstallerat". Då väser jag åt den att ja, jag har minsann inte avinstallerat något skydd och att ja, den är utsatt för risk, risk att slängas i väggen av undertecknad.

Men så kom jag på att jag är en mogen och sansad kvinna, uppdaterade virusskyddet och att bästa botemedlet mot sådana här små förtretligheter är att lugna sin själ med lite trädbilder som togs för en vecka sedan i den lokala botaniska trädgården.

Nu blir det lite bildbomb, det blir det. Det kan ju finnas fler än jag som behöver lugna sin själ med lite pimpernötter, sekvojor och mammutträd.

Fler än jag som inser att det finns en balans i tillvaron när man blickar upp i en stadig kastanj. (Fast jag inser nu att jag nog blandat ihop en tysk lönn med ett kastanjeskal. Äsch. Spela roll. Gamla knotiga träd, inte spelar det väl någon roll om det är Herr Lönn eller Fru Kastanj?)

Men detta är i alla fall med all säkerhet en turkisk hassel, och det är nog mitt favoritträd i hela Botan. Jamen kolla; platta grenar, gigantiskt omfång och som ett sagoboksträd - kan det bli bättre?

Det finns träd som är så gamla och knotiga och nästan döda men ändå inte helt; den gamla pilen till exempel.

Så finns det spetsar av västgötaart. De är inte planterade men pinkar opartisk på såväl pilar som ginkoträd. För att inte tala om kaukasiska vingnötter.

Skulle man gripas av lust att gifta sig lite sådär spontant i Botan (ja inte vet jag, jag är minsann så stadigt gift med maken sedan många år tillbaka, men det kan ju finnas fler än jag, såna som vill knyta hymens band), då är det uppenbarligen här, under katsuran som detta brukar ske. Och detta träd ska uppenbarligen dofta nybakat i skymningen vill jag minnas att man sade när vi gick på trädguidning. Eller om det var när bladen växlade färg? Kommer inte ihåg, men som sagt, vill man gifta sig så kan man då göra det här.

Och nu känner jag att jag är lite lugnare, så nu kan jag nog avsluta den här bildkavalkaden. För säkerhets skulle slänger jag in ett oidentifierat blad från en oidentifierad växt. Höstligt vacker och utan minsta lilla databas.

Men vänta, förresten... en liten bild till på Huliganen i den gamla pilen får det väl ändå bli? För säkerhets skull menar jag.