Det har varit en intensiv vecka. Intensiv men bra. Mycket jobb, men det är ok när det flyter på. När det inte flyter på morrar man som ett lejon med tandvärk, men så har det inte varit, ånej. Det har varit grannmöte - bor man i ett kvarter där tre av Lunds större studentnationer huserar, med en fjärde inom spotthåll, så vill det till att grannsämjan stryks medhårs. Därför var på möte för att fraternisera med unga studenter - och herregud var de är just det; unga alltså! Jag log välvilligt mot dem och drog mig vagt till minnes att jag själv varit sådär ung och studentig, någon gång i förhistorisk tid.
Sen har det varit mer studentikosa inslag; igår träffade jag en av mina bästa vänner. Vi möttes allra första dagen när vi började plugga engelska på universitet, började prata och såhär 40 år (!!) efteråt fortsätter vi med det. Prata alltså. Himla trevligt!
Men nu är det fredag kväll. Det börjar bli kallt, yllemössekallt. Huliganen och jag har strosat runt och hämningslöst kikat in genom upplysta fönster på folk som också är i fredagsstämning. Här i huset ska det bli baconlindad kyckling med svamprisotto. Kanske rentav lite rött? Eller, who am I kidding, klart det blir vin! Fredag och allt. Och - som sagt - med fredagsbubbelkänslor, dem ska man inte dränka i kranvatten.
Ljuslyktan ovan tycker jag är söt, den köpte jag för många år sedan när vi var i Normandie på semester. Den påminner om små muséer, Omaha beach, musslor och när jag lärde mig dricka calvados. Hav och många rondeller där det hjälpsamt stod toutes directions - vilket ju är bra för då kan man köra runt, runt medan man (=jag) febrilt läser kartan. Ja, det här var före gps:ens förlovade tid. Och nu kommer jag ihåg när vi körde till Paris... jag vägrade läsa kartan för den ville aldrig stämma överens med den verklighet som maken envisades att köra efter. "Gör inget" sa maken då, "sätt dig i baksätet och drick vin så du håller dig lugn så kan dottern läsa kartan". Och det gjorde dottern med stor ackuratess ända tills hon förvånat tittade upp och såg Triumfbågen - och det var liksom inte där vi var enligt hennes åsikt. Ja det är ju det jag säger, kartor går inte att lita på!
Hursomhelst, ljuslyktan köpte jag i Cabourg och den tycker jag är söt. Visserligen hittade jag likadana när jag kom hem, men det spelar ingen roll. I min är det invävt franska minnen, så det så. Och möjligen står det en svag doft av Calvados runt den...
Men nu - mot matlagningen! Mot fredagskväll!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.