Jag känner mig lite tveksam

..vad rubriken ska bli på detta inlägg.

Ack Värmeland du sköna - eller
Verner von Heidenstam, du borde skämmas!

Båda är så väldigt sanna! Men vi börjar med det värmeländska sköna tycker jag nog, för det känns ju ändå mer positivt! Jo, vi har alltså varit och våldgästat sonen och hans flickvän (för att inte tala om kaninen!) som numera är Karlstadbor. Det är en rackarns lång bilresa, men vi hade väldigt trevligt och gjorde några stopp och sedan kom vi in i Värmland; det är skog och vatten och fält och väldigt somrigt på något sätt.

Trots att vi bara var i Värmland några dagar hann vi med en himla massa! Det var besök i domkyrkan! Det åts mat! (för att inte tala om glass). Det var åkturer på Klarälven och besök på herrgårdar en masse och kultur i mängd.

Olika sorters kultur; jag hade t'exempel ingen aning om att Nils Ferlin är född i Karlstad, men nu, nu vet jag! Han står staty där, vilket jag härmed kan bevisa. Dock hade någon lagt fefferoni på statyn men maken som är en kulturell typ städade raskt undan dem innan jag förevigade herr Ferlin. Sola i Karlstad fanns också förevigad. Utan fefferoni.

I Karlstad, ja kanske i hela Värmland, gillar man även motorkultur. Man dunkar plåt vilket vi fick nöjet att beskåda (och lyssna på). Jag trodde nog att raggarkulturen var utdöd, men den lever i all högönskelig (om än något överårig) välmåga i Karlstad kan jag berätta.

En dag besökte vi Alsters herrgård, där Gustaf Fröding föddes. Vi gick på en guidad visning och lärde oss mycket om herr Fröding, och det var nu vi insåg vilken inpiskad skurk Verner von Heidenstam var som lämnade sin vän totalt i sticket när han åtalades för sedlighetsbrott i sin diktargärning, trots att Verner ihärdigt hejat på. - Verner, du är en skitstövel! skulle jag vilja säga till honom.

Vi var på Sandgrund och tittade på Lars Lerin också och har man någon gång bevistat en akvarellmålningskurs, vilket man har och där man insett sin egen inkompetens, ja då blir man lite stum av beundran.

Värmland, det är ju liksom nästan synonymt med Selma Lagerlöf och kavaljerer och herrgårdsliv - självklart måste vi ju besöka Mårbacka! Jag hade långt gångna planer på att köpa med mig en mårbackapelargon hem, men tänk, de sålda inga? Vad är det för affärssinne frågar man sig, här hade man kunnat sälja ett gäng till mig och tjänat en rejäl slant. Så jag fick nöja mig med att gå på Selma-visning och äta skrädmjölscrepes och det gick bra det med.

När jag var ung, och det var väl i och för sig några år sedan, hade jag en intensiv Selma-period och läste de flesta av hennes böcker. - Äntligen stod prästen i prediksstolen... jojo, man har väl läst sin Gösta Berling. Alltså måste vi ju besöka Rottneros och känna vingslagen från kavaljerstiden. Rottneros, där fick man inte gå in i herrgårdsbyggnaden, men det gjorde minsann inget, för parken var våldsamt fin och väldigt vältajmad med regnskurar. Först hann vi titta på idéträdgårdarna, och det var tovade trädgårdar, och flakmoppeträdgård och jag vet inte allt.

Sen började det regna och vi skulade under ett träd innan vi kunde gå vidare och titta på alla statyer.
Små feta barn och diana-statyer och Nike från Samothrake och en oherrans massa nakna damer. Då blev jag lite upphetsade till slut och undrade varför ration nakna damer/nakna herrar var så inihoppsan obalanserad? Men jag lugnade ner mig när jag fick glass, det gjorde jag.

När vi var längst nere i parken började det regna igen, men då var vi vid kungapaviljongen och kunde gunga fridfullt medan vi väntade på att sommarregnet skulle avta - och det gjorde det ju.

Jag tycker vi hann med en hel del på våra dagar i Värmland, och jag åker gärna tillbaka! För det visade sig att värmlänningarna hade något som vi inte har i Skåne, så även om jag är en inbiten skåning som får jag säga att det här, det hade de kommit på bra! Vad de hade kommit på?

Pusshållplats! Förvisso inne i en galleria i Karlstad, men maken och jag, vi tänkte att det kunde nog finnas pusshållplatser både här och där så vi provade på lite spridda platser.