fredag 8 december 2017

Lergrått

Nu gäller det att hänga i, att inte tappa sugen. Vartenda år är december en enda hysterisk häxdans av allt jobbrelaterat som ska göras före årsskiftet. Man sliter sitt hår (trots att jag har typiskt nordiskt tunt och fint hår som skulle må mycket bättre av att vara o-slitet i), man planerar och jonglerar, skriver mentala listor och försöker ändå koppla av emellanåt med julmys och adventsljus och njuta av att det börjar tindra ur alla fönster när man är ute. Ett litet lätt snöfall hade nog förmodligen hjälpt upp det hela också, men i stället får man regn. Regn och lera. Vart man än traskar iväg med den lilla terriern så vadar man fram i lera upp till fotknölarna ungefär. Eftersom Loppan är lite mer kortbent av sig och har hyfsat lång päls så transformeras hon till en vandrande lerinpackning.

Jag tycker inte att jag hunnit adventspynta tillräckligt, det behövs liksom mer ljus! Mer glögg! Mer hyacinter! Kanske det kan bli i helgen? Imorgon blir det julmarknad på Katrinetorp med syrran och en annan kompis, och då kanske man kan fylla på med lite hohoho:ande och julmys?

Igår inledde vi i alla fall julfilmstittandet; efter att ha traskat ut och ätit tittade maken och jag på the Holiday för det gör vi varje år. Alltså, man kan den ju utantill och när vi sett färdigt den igår kväll som kom jag fram till att egentligen hade man kunnat klippa rätt rejält i filmen. Allt som försiggår i Los Angeles; snipp! bort med det! Sen kunde man klippa bort det mesta med Cameron Diaz också när jag tänker närmare efter. Kate Winslet får vara kvar. Lite Jude Law också, men det blir kanske lite konstigt om man raderat hans motspelerska? Lika bra att vara radikal; väck med honom också! Det som ska vara kvar är Huset och den lilla vovven! Åh, alltså, den engelska lilla cottagen, det är ju den som får mig att vilja se om the Holiday varje år. Prata om julmys i kubik. Okej, jag ser att taket sviktar och det hade förmodligen gett mig skrämselhicka (och ett gapande hål i plånboken) om jag bott i det, men ändå; är det inte själva kvintessensen av allt som är underbart med den engelska landsbygden, med snö och allt i juletid?

Jag får skapa mig en mental inre bild av hur jag sitter där i denna Cottage och stickar och dricker mulled wine och pratar med maken och tar ut Loppan på långa skuttiga promenader över ängarna så kanske man ändå kan hålla ut de där två veckorna som är kvar tills flera efterlängtade lediga dagar över jul.

På söndag ska jag nog baka saffransbullar, med mycket smör och mandelmassa och saffran och allt vad som ska till. Det hjälper nog också.


Sen gick vi ju hem genom ett mörkt Lund efter jobbet, Loppan och jag. Och det regnade inte! Det var en djupblå skymningshimmel där grenverket avtecknade sig, det var en liten terrier som nästan, men bara nästan (eftersom jag glömt lamphalsbandet) försvann i skymningen och det fick stressaxlarna att sjunka ner en aning. Sen gick vi hem till maken som satt där och snörvlade i allsköns ro med en begynnande förkylning, men som tittade på mig och raskt löpte ner i källaren och hämtade upp en flaska riesling till kvällens lax.

Det blir nog bra det här. Bara jag får fram lite mer hyacinter, ljus och sådär.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar