Granen står fortfarande grön och grann i stugan

Men hur länge, det är frågan? Den barrar på rätt friskt, men vad gör väl det, det blir jul ändå och det var himla mysigt! Sonen och hans flickvän firade i Värmland men vi fick pratas vid i telefon och de hade det säkert himla mysigt på sitt håll. Dock utan julklapp från oss, för Cervera och Postnord har misskött sig å det gruvligaste, så de kan vänta sig ett ampert samtal från undertecknad såfort kundtjänst öppnar. Men nu struntar vi i det i sann juleanda. Peace on earth och allt det där. (Möjligen med undantag av Postnord som kan få ägna hela julhelgen åt att enbart äta lutfisk och inkokta grisfötter).

Vi fick fint besök, minsann; dotter, svärson och Grynet dundrade in lagom till lunch och Loppan blev i vanlig ordning överexalterad och for runt som en berusad torped ungefär. Sen skulle vi ta ett traditionellt familjefoto av Grynet med familj. Det gick väl lite sisådär. Vissa uppförde sig, andra hade synpunkter på det där med luva och så, men nog känner man julestämningen spritta? Och jag tycker Grynet blev riktigt julfin på ett litet medeltida sätt i sin luva.

Hon var för övrigt mycket fin i jeansklänning som hon fått av farmor och farfar.

Sen åt vi skinka, sill och sånt där, sånt ska ju också till. Sen skulle Grynet sova middag en stund och vi passade på att äta godis och spela spel. (Ja om du läser mormors blogg någon gång i framtiden Grynet så inser du att det är så det är, så fort man hivas undan för att sova sitter de vuxna och petar i sig godis, orättvist är rätta ordet).

Så småningom vaknade Grynet och tänk då fick vi ett besök till! Hade jag mött denna varelse i en mörk gränd hade jag vänt på en femöring och kutat därifrån, men nu sa vi i stället "välkommen tomten" även om Grynet var en anings tveksam och det kan man ju förstå. Prata om generande hårväxt! Men den där vildvuxne typen hade ju paket med sig och det var roligt! Roligast var nog en shoppingvagn som Grynet bums provade och en teservis som hon dukade flitigt med. Loppan fick också klappar och det var nog tur det, för hon visade ett otillbörligt intresse för Grynets saker. Och jo, visst sa vi till henne. Och till henne. Och till henne. Men nu är det en terrier vi pratar om och Loppan är världens snällaste, men nog också ungefär världens envisaste.

 

 

Sen var det dags för saffransbullar, hallonmuffins och så småningom lite svamppajer, revbensspäll och sådär. Hallonmuffinsen fick högsta betyg av Grynet, det var nog det bästa av julmaten tror jag hon tyckte. Och sen spelade vi lite spel till, en liten trött en provade ugglemössa och knoppade in på mormors säng och vi andra pratade och funderade och klappade lite på mage...  

En väldigt trevlig julafton hade vi! Och sedan somnade vi alla sött, vissa bland mördade gosedjur, andra i sina sängar. Midnattsmässan fick mässa på utan oss den här gången - men det kommer ju fler jular.