Och nu är revbensspjällen slut

Det blev lite rester kvar sedan julafton och det är ju himla bekvämt på sitt sätt; man slipper att röra i kastrullerna utan kan ägna sig åt att ta blåsiga promenader, sticka på sin kofta, noseworka med hunden, beundra makens vykortssamling som nu är insatt i det album tomten överlämnade på julafton. Det är ju en himla tur att tomtenissarna har koll på vad som behövs ute i stugorna.

Men revbensspjäll var det ja; först lagar man mat och lagar mat och står i, och sen står man där med en massa rester. Men nu är de slut och rotfruktsgratängen också och det känns också bra. Imorgon blir det soppa, det känns som ett bra alternativ efter saffransbullar och muffins och flapjacks och det ena med det andra.

 

Det har varit lugna juldagar och det har varit skönt. Blåsigt men skönt. Loppan och jag, vi har trotsat vindarna och traskat runt i stan och kikat in på granar och kollat in statyer och sen har vi också blåst runt uppe vid Hardeberga.

Idag bjöd vi vår fantastiska granne på julkaffe. Mikaela är 87 år gammal och min idol. Kan jag bli så alert, pigg, intresserad och positiv när jag är i den åldern så vore det fantastiskt! Dessutom gillar hon Loppan, bara en sån sak. Det är alltid intressant att prata med Mikaela, idag kom vi att prata om vinter och snö och hon berättade om krigsvintrarna när hon tog skidorna till skolan (alltså vi pratar inte om lång-ute-i-byhåla-på-landet här utan Stockholm) där eleverna fick sätta skidorna i källaren och där en manlig lärare som kallades Svarte Satan höll koll så att de inte kom för sent och missade morgonbönen. Det var lite mer disciplin på den tiden känns det som. Tja också pratade vi om antal kasus i olika språk, om Vietnamdemonstrationer, om katolska kyrkan och balkonger - vi hade himla trevligt och jag tänker att det är få förunnat att ha så himla trevliga grannar som vi.

Men nu är det kväll och maken tittar på hockey och jag ska snart sätta mig och sticka lite vidare på min Sörlandskofte. Revbensspjällen är som sagt slut - men det finns ju flapjacks kvar till kvällskaffet. Loppan har för tillfället slutat att terrorisera leksaken hon fick av sonen och svärdottern och har knoppat in lite fridfullt.

Julefriden sänker sig.