söndag 10 december 2017

Nu blev det visst lite fel?

Hade jag haft minsta förutseende så hade jag inte kallat förra inlägget "lergrått", för det hade varit en alldeles utmärkt titel på dagens litania.

Fast nu får vi ju vara lite ordentliga och börja från början, ja kanske inte med "varde ljus" och så, men början av helgen som var lördag. Och lördag, då var det dags för julmarknad på Katrinetorp. Från denna begivenhet finns det en (1) bild som jag tog direkt vi kom innanför porten och sen blev det inte mer. Märkligt nog så regnade det inte? Det var i alla fall mängder av besökare och när syrran och jag beskådat alla ljus, tomtar, smycken och chokladpraliner som bjöds ut tänkte vi att det kunde vara gott att fika lite. Det tänkte resten av besökarna också, så det var en kaosartad trängsel kan man säga. Då fick jag en snilleblixt! Det händer inte ofta, men ibland så. Vi åkte till Tirups Örtagård och där fick vi fikat och inte nog med det, vi fick klappat hundar och köpt ormhassel också. Ormhassel, det har jag velat ha länge och nu passade det ännu bättre nu när jag köpt fluffiga fåglar på Katrintorp. Fåglarna fick bo i ormhasseln tillsammans med mina ägg. Jag köpte inte så mycket mer, läppcerat och lakritspraliner som redan är ett lyckligt minne blott.

Sen ägnades resten av kvällen åt att äta rödvinsbrässerad högrev och dricka vin tillsammans med den snörvliga maken och sen tittade vi på Lalaland. Hm. Hur kunde denna film få 14 Oscarsnomineringar, det skulle jag bra gärna vilja veta?

I alla fall så vaknade jag så småningom upp till en, ja just det, gråmulen dag. Gråmulna dagar, de måste motarbetas och bäst göra man det genom att baka saffransbullar har jag funnit genom empiriska studier. Soligt gul deg och kardemummakärnor, det piggar upp den mest inbitna misantrop. Om man ovanpå det planterar några hyacinter och tjoffar lite mossa runtom så blir det rätt bra, faktiskt.

Men sen var det ändå dags för lite friluftsliv tyckte Loppan och jag. Maken rös och snörvlade lite extra för säkerhets skull och bäddade ner sig extra bekvämt i soffan. Men Loppan och jag, vi körde ut till Skrylle. - Vi håller oss till grusvägen, sa jag till Loppan, för inne i skogen är det nog alldeles väldigt lerigt. Och det började rätt bra får jag säga med en liten terrier som snällt poserade på en stubbe och med spår av snö som jag ju raskt fick dokumentera. Årets första!

Men sen, tja sen urartade det nog? Det började tjippa och tjoppa om fötterna och det kan berott på att det på den "torra" grusvägen såg ut så ut så här.
Jag har ju en rätt lågtgående terrängterrier får jag säga, så det var med viss bävan jag vände mig om... och sen sa jag till Loppan att nu, nu finns det inget annat att göra än att plaska mot bilen, åka hem och bada lite och sen äta saffransbullar. Orättvist nog var det Loppan som fick bada och jag och Maken som fick äta saffransbullar - men vem sa att livet alltid är rättvist?

Nu är det snart dags för en liten promenad och sen lite mer mat och kanske en liten saffransbulle till? Bara för att hålla misantropin på avstånd menar jag.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar