torsdag 31 augusti 2017

När man får efterlängtat besök


Ända  sedan vi var och besökte Sue och Mark i England förra året har vi pratat om att de skulle besöka oss. Okej, vi har inte så många stately homes, men vi har ju spettekaka och Nils Holgersson (för att inte glömma gåsen) så lite att titta på finns det ju ändå.

Nu var det äntligen dags! I måndags kväll damp de ner på Kastrup och efter en natts stärkande sömn började sightseeingen. Vissa av oss började tidigare, de av oss som har lättare att kliva upp på morgonkulan. Så damerna i sällskapet, dvs Sue, Indy och jag inledde med att åka ut till heden för att morgonspankulera. Fast först inledde vi med ett morgondopp. Vissa av oss.



När alla sedan hade blivit blöta eftersom någon envisades med att ruska av sig vattnet på samtliga i sällskapet traskade vi ut på heden. Där blev vi också blöta eftersom gräset var fullt av dagg, men vem bryr sig om blöta fötter när man har massor att prata om?



Sen drog vi oss tillbaka till Lund och eftersom övriga i sällskapet nu sagt farväl till Jon Blund traskade vi ut för att se Lund - och var börjar man väl bättre än i Botan? Blommor, blader, fika vid dammen, vaktlar i växthuset och praktfulla blommor, vad mer kan  man önska sig?

Vissa blommor är så tjusiga att man känner sig som en liten grå mus från landet i jämförelse, andra plantor är liksom så skruttiga och skrafsiga att man nästan vill klappa dem på huvudet och sucka medlidande. Fast då ska man veta att den där risbusken längst ner, den är ett Oerhört Sällsynt Träd så man ska faktiskt baxna av förtjusning och nästan stå i givakt när man ser det. Märkligt det där med blommor och blad får jag säga.




Man kan ju bli hungrig av mindre så mer mat stod på agendan, nämligen en svensk kräftskiva! Planen var att pynta rejält, men det där gamla lyktorna på vinden, de hade lite väl många år på nacken så det blev en eller annan fjuttig liten lampa... men å andra sidan blev det kantarelltoast, havskräftor och västerbottenpaj, öl och snaps. Och visor! Vi sjöng så att inget öga var torrt och Sue dokumenterade det hela med sin mobil. Jag har dock strängeligen förbjudit henne att publicera detta skakade dokument på något som helst socialt media, vi vill ju inte skrämma hästar i sken direkt.

Såvitt jag förstår äter man inte kräftor på detta vis i England, men våra gäster grep sig frejdigt verket an med god aptit och öppet sinne.






Äntligen blev det en sådan sommarkväll när man kan sitta ute utan att frysa öronen av sig. Faktum är att det blivit tämligen varmt och soligt, nästan lite tryckande, så dan därpå slog vi två flugor i en smäll och åkte till sydkusten för att titta på Ale stenar; lite havsfläktar skulle friska upp tänkte vi. Fast det var väldigt stilla och varmt, men det är alltid en speciell stämning där när man kommer upp högt ovanför vattnet och strosar runt bland får, fåglar och stenar under en klarblå himmel. Vissa ville mer än gärna springa lös och jaga får, men fick nöja sig med att njutningsfullt rulla i fårskit i stället, så hon var nog rätt så nöjd ändå.

Det är väldigt behagligt det där med att ha en extra semestervecka så här i slutet av sommaren och i behagligt tempo njuta av lite sightseeing i gott sällskap. Grundligt bortskämda har vi också blivit, med fina presenter som trädgårdstomte till exempel... Loppan fick en boll och blev överlycklig, så pass överlycklig att bollen is no more. It's as dead as a dodo. Men rolig så länge den varade, det var den!








Inga kommentarer :

Skicka en kommentar