Höstvindar friska

Det blåser, och inte bara lite lagom fläktar, nej det blåser så att håret står rakt ut från skallen på en. I natt regnade dessutom och jag vaknade till och tänkte att jahaja, det är hundkurs imorgon, det märks minsann.

Fast sen vaknade jag ändå till sol så det är ju helt ok får man säga. - Stärkande och friskt! utropade jag hurtigt och traskade ut på morgonpromenad, ja när jag fått med mig den lilla tröttmössan vill säga. Loppan är, som tidigare nämnts, inte den som blåser morgonrevelj och vill ut på stört inte.

Jag har varit förkyld och ont-i-halsen och makalöst trött länge nu, men redan igår vaknade jag och det kändes märkligt? Jag kände mig inte som en urkramad disktrasa. Jag tänkte inte "herregud hur ska jag orka, när får jag gå och lägga mig igen?". Jag kände mig frisk? En ovan, men skön känsla får jag säga. Jag firade den med att köpa en prickig regnhatt, det kommer ju en eller annan droppe därovanifrån.

Idag har alltså Loppan och jag varit på kurs, nosework med syrran och Zoya och det känns som att det där eukalytushydrolatet, det börjar penetrera in till hjärncellerna på vovvarna. Några riktigt fina markeringar fick vi till där bland pizzakartonger, spislock och blomkrukor. Sen kom vi hem igen, lerig och sönderblåsta men nöjda. Loppan tar igen sig i solen, det tar på krafterna att noseworka minsann! Lite senare i eftermiddag ska vi ta och trimma lite i allt det där vindrufsiga fluffet tror jag. En australisk terrier ska i och för sig se lite väderbiten och "rå" ut, men vi behöver ju inte ge 80-talslooken ett nytt ansikte, det räcker så bra med Farrah Fawcett (om nu någon kommer ihåg henne?).

Själv håller jag på och virkar en katt. Sånt ska ju också göras och med tanke på att jag lyckats dra igång ett stort antal stickprojekt utan att direkt slutföra något kände jag att eftersom det nu bara är svansen kvar och själva ihopmonterande så kanske jag ändå skulle försöka slutföra något, vara lite ordentligt och rekorderlig för en gångs skull.

Igår var jag med syrran på Stoff och Stil, egentligen behövde jag inte något utan skulle mest bara följa med som smakråd och för att det är trevligt med en liten tygrelaterad utflykt sådär en lördageftermiddag. Men tja, nu är det ju som det är när både ande och kropp är villiga och svaga på en och samma gång; jag har tyg till lite nya projekt nu också visar det sig. Som det kan gå.